Vallokalerna stängdes klockan 20 på söndagen. Det dröjde inte många sekunder förrän resultatet av förhandsrösterna presenterades och i samma stund försvann även det stora spänningsmomentet. Luften gick ur valvakorna – det blir ingen andra omgång.

Förhandsfavoriten hade fått 64,4 procent av förhandsrösterna och medan valurnorna öppnades på sitt innehåll visste alla redan att Sauli Niinistö fortsätter som president för en andra sexårsperiod. Opinionsundersökningarna träffade rätt.

Finländarna valde president med förkrossande majoritet. Niinistö fick 62,7 procent. Det anmärkningsvärda var att han var den populäraste kandidaten i samtliga landets kommuner. Dessutom var det bara i 13 kommuner där understödet för Niinistö understeg 50 procent. Men också där låg understödet betryggande högt, över 40 procent.

Niinistö tackade nej till att bli Samlingspartiets officiella kandidat, och ställde upp för en valmansförening. Han fick brett stöd över partigränserna, och utgången bekräftade att presidentvalet är mera personval än partival för väljarna.

– Gänget tycker att han skött sig bra, sammanfattade professor Göran Djupsund i all korthet i Svenska Yles valstudio.

De övriga kandidaternas valvakor var, åtminstone enligt tv-bilderna, lama tillställningar, där anhängarskaran snabbt tunnades ut. Med tappra men ansträngda miner försökte man ändå bedyra att man var nöjd med kampanjen och med resultatet.

Men när Centerns Matti Vanhanen får 4,1 procent, SDP:s Tuula Haatainen och VF:s Merja Kyllönen vardera kring 3 procen och SFP:s Nils Torvalds får nöja sig med 1,5 procent – då är det ju faktiskt katastrofalt dåliga siffror i förhållande till partiernas normala understöd, i synnerhet då för de två stora partierna Centern och SDP.

Precis som valkommentatorerna i Svenska Yles sändning påpekade hade det varit mera klädsamt att ärligt och direkt medge att det här gick åt skogen. Det var egentligen bara SFP:s Nils Torvalds som utan förskönande omskrivningar medgav att det gick uselt.

I starka SFP-kommuner som Korsnäs och Närpes fick Torvalds ett starkt understöd. 31 procent i Närpes och 35 procent i Korsnäs – men kunde inte heller här utmana Niinistö.

De grönas Pekka Haavisto fick inge­n Haavistoeffekt i repris från andra omgången 2012, men fick ändå ett understöd som ligger någor­lunda i paritet med partiets, och blev klar tvåa i detta val.

– Väljarna röstade för kontinuitet, sade Haavisto om Niinistös överlägsenhet.

Det mest spännande under valkvällen var ju faktiskt vem som skulle bli trea. Sannfinländarnas Laura Huhtasaari fick 6,9 procent och veteranen Paavo Väyrynen 6,2 procent. Väyrynen kom med som den sista kandidaten i oktetten, nominerad av en valmansförening, och distanserade klart Centerns Matti Vanhanen, före detta statsminister, som fick nöja sig med ynka 4,1 procent.

Det här kan inte tolkas på annat sätt än att hos trogna Center­anhängare pyr missnöjet över regeringspolitiken och man ville ge statsminister Juha Sipilä en liten näsbränna genom att rösta på Niinistö och Väyrynen.

Sipilä sade i januari, i ett försök att ena leden, att han överväger sin egen position om det går dåligt för Vanhanen i presidentvalet. På valkvällen var det inte längre aktuellt. Men garanterat växer oron inom Centerleden inför riksdags­valet 2019.