Det började 2014 med skolan. Personal och elever började uppvisa symptom, misstankar riktades mot inomhusluften och på hösten kom de första provsvaren som visade att allt inte stod rätt till. Lågstadierna flyttades hastigt till den då tomma högstadiebyggnaden och några månader senare evakuerades också daghemmet.

Två år med provtagningar och frågetecken följde innan man i slutet av 2016 i praktiken dömde ut huset. Fastigheten var angripen av mikrober och i verkligt dåligt skick. Att rusta upp den skulle vara ett omfattande och dyrt projekt.

Redan det skulle vara tillräckligt för att ge beslutsfattarna huvudvärk men det visade sig bara vara början. För snart ett år sedan kom man fram till att också tekniska centralen – dit daghemmet hade flyttats – hade dålig luft. Lösningen blev baracker.

I höstas blev en del av stadens personal tvungen att flytta ut ur stadshuset på grund av den dåliga luften där och förra veckan blev man tvungna att stänga ned tandvården för att personalen blir sjuk av luften.

Frågetecken kvarstår kring resten av fastigheten som inhyser bibliotek och hälsovård. Det samma gäller idrottshallen och kanske även nuvarande skolfastighet.

I morgon ska stadsstyrelsen ta ställning till vart man kan flytta tekniska centralen, tandvården och grundtrygghetsbyrån. Beslutsförslaget är att man utreder om före detta Metsä-Botnias kontorslokaler kunde vara lämpliga. Hamnhuset har förts fram som ett annat alternativ.

Hamnhuset har fördelen att det ägs av staden men båda ligger avsides. Det blir långt till exempel för skolelever som ska till tandläkaren. Samtidigt kan man ändå bara konstatera att alternativen börjar vara få.

Handlar det här då om en osannolik otur, försummat underhåll eller fuskbyggen? Eller kanske det är en kombination av alla tre?

Med facit i hand borde staden kanske ha tagit bättre hand om sina fastigheter på den tiden det fanns pengar. Men det är som känt lätt att vara efterklok.

Flera fastigheter är också byggda under sådana decennier då man inte alltid var så framgångsrika på att undvika fuktskador.

En gemensam nämnare för husen har varit att det är svårt att slå fast exakt vad problemen beror på. Mycket har lämnat diffust. De besvär som folk upplever kan också vara diffusa. Den luft som gör en person sjuk kanske inte alls påverkar en annan.

Säkert finns en aspekt av att man blir mer uppmärksam på egna problem när man ser att det finns problem på annat håll i närheten. Man ska ändå inte underskatta de besvär som folk upplever. Ingen ska behöva bli sjuk av att gå till jobbet.

Det är bra att lära av sina misstag men det löser inte situationen staden nu är i. Problemet kvarstår att Kaskö stad har ett enormt och akut investeringsbehov framför sig men inga pengar. Det är ingen avundsvärd uppgift att vara beslutsfattare i Kaskö – och inte heller att vara anställd i ett hus som inte är friskt.