I dagens SÖ (14.12) kan man läsa om tre årtal som alla på sitt sätt spelat en avgörande roll i skapandet av det Finland vi har i dag. SÖ bad tre lokala historielärare – två pensionerade och en ännu aktiv – att lyfta fram varsin händelse som de tycker varit speciellt betydelsefull i landets historia.

Glädjande, och kanske lite överraskande, har ingen valt de klassiska milstolparna som 1809 när Finland blir en del av Ryssland, självständigheten 1917 eller krigsåren.

Glädjande därför att även om dessa år varit enormt betydelsefulla i skapandet av nationen Finland så är det så många andra händelser som format det samhälle vi har i dag. Ett samhälle som trots sina brister ofta rankas som ett av de bästa, rättvisaste och tryggaste i världen.

Med ett sämre samhälle kunde vi ha mindre orsak att känna stolthet över vårt land och glädje över dess självständighet.

Självständighets­firandet i Finland, och nationalismen överlag i landet, tenderar fokusera ganska mycket på krig, och då i synnerhet vinterkriget och fortsättningskriget. Det är till en viss del förståeligt eftersom det trots allt handlar om ödesår för hela nationens existens och det var genom en heroisk insats som Finland förblev självständigt.

Men i något skede kan det ändå vara hälsosamt att gå vidare och fokusera på annat.

Det finns trots allt så mycket annat att vara stolt över, som till exempel välfärden, utbildningen, rättssamhället och den stabila demokratin. I en internationell jämförelse är det de här vi har orsak att vara mest stolta över. Inget av det är någon självklarhet ute i världen.

Det är därför det är glädjande att årtalen i dagens tidning har att göra med sådant som jämställdhet, en modern lagstiftning och internationalisering.

Det här betyder ändå inte att man skulle glömma krigsveteranernas insats. Alla de män och kvinnor som på olika sätt kämpat för att bevara landets självständighet är värda allt tack och vördnad de kan få.

Det troliga är ändå att i takt med att den generation som upplevt krigsåren försvinner och de blir allt mer avlägsna för nya generationer minskar också fokuseringen på dem. I annat fall finns en risk att det uppstår en ohälsosam glorifiering av kriget.

Genom att fokusera mer på Finlands framgångar inom välfärd och utbildning kanske de också värdesätts på ett annat sätt och tas i försvar när de naggas i kanten.

På senare år har det trots allt genomförts en hel del försämringar av välfärden och nedskärningar har gjorts inom bland annat utbildningssektorn.

Finland har nu firat sina första 100 år som självständig stat. Förhoppningsvis kommer man att fokusera på betydligt positivare saker än krig de följande 100 åren.