Människan är ett flockdjur. Hur ska vi hantera upplevelser av ensamhet och känslan av skam som kan ackompanjera den? Hur långt kan vi utvecklas och förändras som människa utan att vi blir någon helt annan? Varför ryggar en del tillbaka inför en ensam människa – som om vi var rädda för att ensamhet smittar?
Daniel är en av fyra experter som besvarar läsarnas och lyssnarnas frågor om sex, relationer, personliga och existentiella frågor på VBL:s och ÖT:s sajter, appar, tidningar och i podden Handen på hjärtat.
Förra veckan svarade Daniel på en läsarfråga om att känna sig ensam och utanför i sociala sammanhang. I dagens poddavsnitt diskuterar han vidare med Jeanette Östman vilka faktorer som kan ligga bakom en sådan känsla, och vad vi kan göra för att hitta ut ur ensamhetsbubblan.
– Som människor duger vi som är. Men vi har också potential att utvecklas i den riktning som vi vill eller behöver. Vi är inte statiska varelser. Vi formas av händelser men också av berättelserna som vi berättar om oss själva, säger Daniel Björk.
Enligt Daniel har vi byggt ett individualistiskt samhälle där vi inte längre behöver varandra. Det gör honom ambivalent: Kommer samhället att falla ihop inifrån om en stor del av oss fostras till att bara fundera på om vi själva räcker till?
– Ensamhet kan ackompanjeras av en känsla av skam som kan göra det svårt att söka sig till nya sammanhang.
Du kan lyssna på podden via vår poddsajt, Apple podcasts och Spotify.