90 kilometer Vasalopp på skidor, 300 kilometer Vätternrundan på cykel. 3 kilometer simning i Vansbrosimningen. Och slutligen: 30 kilometer terränglöpning i Lidingöloppet. Utför du dessa prestationer under en tolvmånadersperiod är du berättigad till ett diplom och en medalj. Och så kan du stoltsera med att du utfört en svensk klassiker. Redan 1971 instiftades den svenska klassikern och hittills har 80 000 personer erövrat diplomet – de allra flesta från Sverige. Närpesbon Conny Vikars genomförde alla fyra loppen på 1990-talet. Och nu får han sällskap av en till motionär från Närpes. Göran Småros är nyligen hemkommen från Lidingöloppet. Aningen sliten och trött i benen kan även han klappa sig på bröstet. För nu har 58-åringen kämpat sig igenom alla fyra långloppen. – Lidingöloppet var nog tufft. Speciellt då jag tränat för lite löpning den senaste tiden. Och så var det riktigt tuff terräng, säger Småros. Löpningen tuffastGöran Småros inledde med att skida Vasaloppet på åtta timmar. Det var hans sämsta tid i karriären. Men så var också föret riktigt svårt. Sedan cyklade han Vätternrundan på tio timmar och elva minuter. Vansbrosimningen, som normalt är tre kilometer i öppen älv, förkortades till en och en halv kilometer på grund av 13-gradigt vatten. Småros simmade sträckan på 37 minuter. Och till sist löpte han Lidingöloppet på tre timmar och fyrtio minuter. Vilket av loppen var tuffast? – Tidsmässigt är alla olika långa och det påverkar givetvis. Men jag skulle nog säga att Lidingöloppet var mest kämpigt. Jag hade tränat för lite löpning i backar. 30 kilometer terränglöpning är nog tuffare än ett maratonlopp. Det är bara Hans Källström (maratonlöpare från Närpes) som säger emot mig i denna fråga. – Vasaloppet var också tufft i år men där får du i alla fall jobba med hela kroppen. I löpningen är det bara benen som jobbar, säger Småros. Vilket var behagligast? – Simningen var nog ganska lätt och där hann jag aldrig bli riktigt trött. Jag hade tränat simning i kallt vatten på sommarstugan så jag var van vid det. Jag skulle gärna ha simmat ursprungssträckan på tre kilometer. Men nu blev det bara en och en halv då vattnet underskred arrangörernas köldgräns på 14 grader, säger Småros. Göran Småros är mera känd som fotbollstränare bland idrottsfolket. Närpesbon har bland annat tränat Krafts representationslag i flera omgångar. Men de senaste åren har han haft en paus från fotbollen. Och hela tiden har motionen och långloppen funnits med i bilden. – Då jag själv slutade spela fotboll i 29 års ålder löpte jag något maraton och skidade Vasaloppet i olika etapper. Jag har alltid tyckt om att röra på mig, säger han. Numera tränar han fyra till fem gånger i veckan. Och så gott som alltid har han något långlopp i sikte. – Då man har anmält sig till ett långlopp har man en piska på sig att träna. Om man fuskar ett träningspass så lider man själv då det är dags för ett långlopp. Det finns hela tiden i bakhuvudet, säger han. Träningen och långloppen ger också en motvikt till hans jobb som innebär mycket stillasittande. Han är rektor vid Närpes högstadieskola. – Att träna är stresslöst och man kan koppla bort allt för en stund. Träningen gör också att jag orkar bättre i vardagen, säger Småros. Göran Småros skulle gärna se att motionärer skulle träna mer tillsammans. I dagens läge samlas till exempel cyklisterna en eller två gånger i veckan för gemensamma träningspass. – Jag vet att det är många som löper men alla gör det var för sig. Det är alltid roligare att träna i grupp. Man kunde till exempel träffas en gång i veckan för en gemensam joggingrunda. Men någon måste ju förstås ta tag i det och samla gänget. Tommy Sigg har gjort detta bra bland motionscyklisterna, säger han. För Småros del fortsätter träningen i motionens syfte året runt. Och nu sneglar han på följande utmaning. – Det som skulle vara intressant är triathlon. Jag var på väg till en tävling redan i år men det passade inte i kalendern, säger han. Fotbollen då, har du övergett den helt? – Nej, det har jag inte. Men jag har en paus på obestämd tid, säger Göran Småros.