Fotbollssäsongen närmar sig med stormsteg, och det som det snackas mest om är naturligtvis regionens båda lag i division 2, Kraft och Sporting Kristina. Men i de lägre serierna och i juniorserierna har vi också många lag. Fotbollen är fortfarande den sport som samlar mest utövare och publik i vår region. Ett pålitligt, om än dystert, vårtecken är beskedet om att det råder brist på fotbollsdomare i Sydösterbotten. Så har det varit i många år, bristen är mer eller mindre kronisk, men nu är det kanske värre än någonsin. Som SÖ berättar i dagens tidning finns i nuläget endast två (!) fotbollsdomare i Sydösterbotten som meddelat att de kommer att skipa rättvisa på fotbollsplanerna den här sommaren. Det ska ställas i relation till att det kommer att spelas omkring 300 matcher på hemmaplan det här året. Inte ens Stålmannen skulle hinna med det, eftersom många matcher spelas samtidigt. Än finns möjlighet att utbilda sig i fotbollsjuridiken inför säsongen – domarklubben ska i maj ordna en kurs som förväntas ge fler utövande domare. Det kan också hända att en och annan rutinerad kraft övertalas att damma av visselpipan, vilket sammantaget kan betyda att läget ännu kommer att ljusna något. Men utgångsläget är alltså närmast katastrofalt. När allt fler matcher ska dömas av personer som kommer längre ifrån tvingas klubbar och lag betala mera i reseersättningar, eftersom varje kilometer kostar. Och redan små summor märks tydligt i kassan hos lag med minimal budget och ansträngd ekonomi. Alla, från fotbollsspelare till tränare, lagledning och publik, vill ha kompetenta och duktiga domare. Därför bör de ungdomar och andra nybörjare som utbildar sig till domare uppmuntras. Men hur är det i praktiken? Vilken respons får de? Att domaren är blind eller har glömt glasögonen hemma är inget nytt, en viss jargong hör till i stridens hetta och ofta är det inte så illa ment – även om det kan vara svårt att uppfatta alla humoristiska nyanser. Men det finns en gräns för vad en domare ska tåla. Det finns tyvärr en tradition av onödigt fula verbala attacker på domarna. I Finland tycks det också bli vanligare med direkta hot och att fysiskt angripa domaren, vilket aldrig är acceptabelt. Domaren ska vara fysiskt okränkbar. I fjol behandlades ett 20-tal fall av hot mot domare – en bråkdel av alla matcher – men samtidigt finns här också ett mörkertal. Många låter bli att anmäla hot. säkert kan arvodena ses över, men med tanke på hur liten timförtjänsten blir är det ingen som blir fotbollsdomare för att förtjäna storkovan, utan det handlar mera om ett genuint intresse och kärleken till fotbollen. Men att vi har så många personer som utbildat sig till domare som ändå väljer att lägga av efter en eller ett par säsonger, och att nyrekryteringen är svår, det bör stämma till eftertanke och självrannsakan. Det är kanske dags för mera fair play också utanför planen. Tränare, lagledning och föräldrar har ett stort ansvar i att agera goda förebilder. Vilka signaler får den fotbollsjunior som åhör hur en tränare eller en förälder råskäller på eller uttalar allehanda besvärjelser över en fotbollsdomare? Domaren är inte fritt villebråd.