Junior-VM, Europeiska olympiska ungdomsfestivalen och – som grädde på moset – debut i både världscupen och VM på seniornivå.
Den förra säsongen var minst sagt händelserik för Vörå IF:s Alva Thors som tävlar i nordisk kombination. I januari i år fick hon ta emot Vörå kommuns idrottspris för 2023.
När hon själv ombeds lyfta fram höjdpunkterna från den förra säsongen kommer svaret utan tvekan:
– VM i Planica, absolut! Och världscupdebuten i Lillehammer var också en riktig fullträff.
Att få delta i ett VM på seniornivå har alltid varit en dröm, och nu i efterhand minns hon framför allt stämningen och hur stort allt kändes.
– Jag är glad att jag faktiskt kunde ta in det och att jag kom ihåg att njuta av stunden, det är tyvärr något man ofta glömmer i sådana här situationer.
Behövde en time out
Den intensiva tävlingsvintern och -våren hade dock satt sina spår, och i höstas fattade Alva Thors ett beslut: hon behövde en time out. I november, strax innan den nya tävlingssäsongen skulle köra igång, meddelade hon via Instagram att hon skjuter upp sin säsongsstart på obestämd tid.
Hon hade då några mentalt tuffa månader bakom sig och berättade i Instagraminlägget att hon känt sig ensam och att "väggen kommit emot på riktigt" i oktober. Nu behövde hon en paus för att försöka hitta glädjen till allt igen.
– Det var inget som hände plötsligt. Jag var egentligen helt slut mentalt redan när jag var på VM, och gick väl bara på någon sorts reservtank.
Hon kan nu i efterhand konstatera att det helt enkelt blev för mycket på flera plan. Med världscupen och VM ökade framför allt tävlingstempot rejält, men också till exempel mediebevakningen.
– Jag kände liksom att alla hade ögonen på mig och det var svårt att bara vara den där vanliga 17-åringen från Vörå. Det var dessutom mycket i skolan. Och eftersom jag hade så stor frånvaro måste jag läsa massor på egen hand. Så totalbelastningen blev för stor.
Fick stort stöd
Hon betonar att glädjen till idrotten aldrig försvann. Backhoppning och skidning har alltid varit jätteroligt, säger hon.
– Men det blev så mycket runtomkring som påverkade idrotten, och då var inte heller själva utförandet av idrotten rolig längre.
Hon är tacksam för det stora stöd hon fick när hon publicerade inlägget på Instagram.
– Många har kommit fram och sagt att det var modigt av mig att berätta. Vissa har också sagt att de känner igen sig. Jag tror tyvärr inte att det är helt ovanligt att man som elitidrottare känner att det blir för mycket ibland.
Från slutet av oktober och fram till julen deltog Alva Thors som vanligt i de obligatoriska träningarna på skidlinjen vid idrottsgymnasiet, men den egna träningen var satt på paus.
– Jag gjorde absolut ingenting, och det var jätteskönt med några veckor utan måsten. Det var första gången som jag var i gymnasiet från början till slutet av en period, och jag märkte hur mycket lättare det är att lära sig saker om man faktiskt är på plats i skolan, säger hon med ett skratt.
"Måste idrotta för min egen skull"
Fick du några andra insikter under din paus?
– Jag fick den insikten att jag tagit rätt beslut. Och att det inte är värt att idrotta bara för att, utan att det måste på riktigt vara roligt också. Jag insåg att vad jag än gör framöver så måste jag må bra i det jag gör. Jag måste idrotta för min egen skull och kan inte låta andras förväntningar styra mitt liv.
Har du känt att folk haft mycket förväntningar på dig?
– Inte förväntningar, kanske ... Men sedan jag var 13 år har alla sett mig som den här idrottaren, som Alva som hoppar och skidar, och jag har känt att min identitet blivit så mycket uppbyggd kring det – och det har blivit lite tungt. För jag har ju alltid bara sett mig som jag själv.
Den omkring två månader långa pausen gjorde gott och kring julen kände Alva Thors att hon ville försöka tävla igen.
– Junior-VM hade alltid funnits med i målbilden, så jag ville ge det en chans.
Knep plats till junior-VM
I mellandagarna deltog hon därför i granskningstävlingar i Kuopio och i januari kom beskedet: hon fanns med i truppen till junior-VM i slovenska Planica i början på februari.
– Jag var väldigt kluven. Jag ville ju verkligen åka och var jätteglad över att få chansen, men samtidigt blev det också en liten stress eftersom det kom så snabbt på. Jag var inte i så bra form i januari och veckorna gick snabbt, så det blev en kamp mot klockan.
När det väl blev tävlingsdags i Planica hade Alva Thors heller inte sin bästa dag. Hon diskvalificerades efter backmomentet – på grund av sin hoppdräkt.
– Jag mådde illa redan när jag vaknade på morgonen, och började spy tio minuter innan tävlingen skulle starta. Efter hoppet, som ändå gick helt okej, blev jag uttagen till dräktkontroll där de den här gången valde att fokusera på midjemåttet. Och eftersom jag hade spytt strax innan och inte hade något kvar i magen var dräkten plötsligt fem centimeter för stor i midjan.
– Det var inget att göra något åt. I backhoppning hör det till sporten att man ibland blir diskad, utan att det betyder att man fuskat.
Tacksam trots allt
Men det kändes extra surt eftersom hon gjort ett bra hopp på reservtävlingen dagen innan.
– Vi hoppades in i det sista att vi skulle kunna använda resultaten från reservtävlingen eftersom det var regnigt och blåsigt på själva tävlingsdagen, men så blev det alltså inte.
Utgående från det resultatet skulle Alva Thors ha startat skidmomentet som 17:e, med 23 sekunder upp till topp tio.
– Skidformen hade också känts bra dagen innan så jag var jättetaggad på att köra upp mig till bra placeringar. För 23 sekunder är inte så mycket i nordisk kombination. Men så föll allt på de där fem centimetrarna!
Hur kändes det då att vara tillbaka i internationella tävlingssammanhang – hade du saknat det?
– Jag tror att alla som en gång fått uppleva de sammanhangen börjar sakna dem, det finns inget som är så häftigt som atmosfären på ett mästerskap. Och eftersom nordisk kombination är en så liten gren så känner vi alla deltagare varandra bra och är som en liten familj, jag är nära kompis med många av dem. Så även om jag inte tog med mig så mycket resultatmässigt från junior-VM så är jag jättetacksam att jag fick åka och det var så värdefullt att träffa alla kompisar och ta del av den här miljön igen.
Sugen på revansch
Och fadäsen med hoppdräkten har nu gjort henne riktigt revanschsugen.
– Reservtävlingen gav mig ett kvitto på att jag kan vara med och fajtas om topplaceringar. Det stora målet för nästa år är att vara i form till junior-VM i Italien. Sen är det ju VM i Trondheim också, och även om det inte är realistiskt att jag tar medalj där så är det heller inte ett mål att bara vara med och delta utan att också vara i bra form.
Du fortsätter alltså tävla nästa säsong?
– Jo det gör jag. Jag har ju ännu ett år kvar i idrottsgymnasiet och det är också något jag verkligen kommit fram till den här vintern, att jag vill fortsätta.
Vill studera juridik
– Men just nu tar jag mest en dag i taget. Det är klart att jag hoppas att jag om tio år har både VM- och OS-guld och allt möjligt, men för att man ska kunna se att det fortfarande är roligt om tio år så måste man också kunna se att det är roligt ett halvt år framåt. Man ska inte alltid tänka för kortsiktigt, men i mitt fall nu så tror jag det är bäst att jag tänker ganska kortsiktigt.
Hon fortsätter nu träna – och tävla i viss mån – den här säsongen till slut, men har inga större tävlingar inplanerade. En del tävlingar sammanfaller nämligen med studentskrivningarna som nu kör igång. Alva Thors skriver i vår proven i modersmål och matematik.
Efter att hon tagit studenten nästa vår har hon siktet inställt på att börja studera juridik, helst i Helsingfors. Hur idrottskarriären fortsätter efter gymnasiet tar hon ställning till då.
– Jag tror inte man ska satsa allt och bara tänka idrott, oavsett hur det går resultatmässigt är det för smalt att bygga bara på det. Det är överlag alltid bra att ha en plan B – och även en motvikt till idrotten.
Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och ges ut av HSS Media.