Tanken på en kvinnodag föddes i början av 1900-talet inom arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. I flera länder var då kvinnlig rösträtt ett viktigt krav.

I takt med att samhället förändrats har dagen delvis ändrat karaktär. Den ursprungligen socialistiska kampdagen har blivit mer opolitisk och ett tillfälle då man uppmärksammar kvinnor. Firandet kan vara allt från att uppvakta kvinnor med blommor till att lyfta fram angelägna frågor.

Samma mänskliga rättigheter för alla är av betydelse. Viktigt är också att lyfta fram det vi behöver åtgärda. Det kan handla om kulturförändringar men också om att våga påtala och kräva ett slut på trakasserier.

Kvinnornas situation har förbättrats men mycket jobb återstår.


Ett exempel på att våga säga ifrån på skarpen är metoo-kampanjen, som startade på hösten och har engagerat miljontals människor över hela världen. Den uppmärksammar sexuella trakasserier och övergrepp och spred sig raskt då allt fler talade ut om vad de upplevt.

Nu på kvinnodagen ser man säkert tillbaka på den här kampanjen. Det goda med den är förhoppningsvis åtminstone det att övergrepp och osakliga kommentarer inte längre sopas under mattan.

Det finns också annat att glädja sig över på kvinnodagen. I dagarna har det gått 30 år sedan de första kvinnorna vigdes till präster i Finland. Vägen dit var både lång och mödosam och motstånd förekommer ännu på sina håll. Att öppna prästämbetet för kvinnor var ett viktigt steg mot jämställdhet inom kyrkan.

I Finland är situationen på flera områden bra men det finns fortfarande viktiga kvinnofrågor att jobba med. En är att försöka underlätta invandrarkvinnors situation. Insatser behövs också för att uppmärksamma de påtryckningar och våld mot kvinnor som förekommer och för att försöka hjälpa människohandelns offer.

Arbetet för jämlikhet och för att förbättra kvinnors situation är lika angeläget i dag, som då kvinnodagen en gång började firas. De frågor som nu lyfts fram är minst lika angelägna som rösträtten en gång var.