I fredags friade Helsingfors hovrätt – efter omröstning – en man från det halvår långa fängelsestraff han dömts till för att han vägrat göra militär- eller civiltjänst. Rättens motivering var att den nuvarande lagen som befriar Jehovas vittnen från all tjänstgöring är diskriminerande mot andra totalvägrare och därmed i strid med grundlagen och människorättskonventioner.

Det handlar om en ny tolkning av lagstiftningen och frågan kommer därför att prövas i Högsta domstolen. Men oavsett hur det slutar där är hovrättens beslut betydande.

Jehovas vittnen har sedan 1980-talet varit befriade från såväl militär- som civiltjänst. Andra som totalvägrar som en följd av sina övertygelser får fortsättningsvis en fängelsedom på ett halvår. Hovrätten (och många med dem) ansåg att det är diskriminerande.

Och det är lätt att hålla med. Jehovas vittnen anser att deras tro förbjuder dem all form av våld och vägrar därför göra militärtjänst eller ersätta den med civiltjänst. Men liknande pacifistiska åsikter finns inom många trosriktningar och kan även bygga på en icke-religiös övertygelse. Varför Jehovas vittnen skulle vara i en särställning här är svårt att begripa och har även väckt kritik såväl nationellt som internationellt.

En lösning kunde förstås vara att häva undantagslagen som befriar Jehovas vittnen men det är knappast en bra lösning. Resultatet skulle antagligen bli ännu fler åsiktsfångar när antalet totalvägrare ökar. Och det ser verkligen inte bra ut när en demokrati fängslar folk på grund av deras åsikter – vilket Finland fortfarande gör. Åren 2015 och 2016 dömdes över 100 total-?vägrare till fängelse (yle.fi 23.2).

Vill man undvika såväl åsiktsfångar som en urholkning av värnplikten kunde en tänkbar lösning vara att göra om civiltjänsten så att den skulle bli acceptabel för åtminstone de flesta totalvägrare, även Jehovas vittnen.


Hovrättens tolkning var också att det diskriminerande är att befrielsen från tjänstgöring inte gäller andra än Jehovas vittnen. Alla som till följd av sin tro eller övertygelse inte anser sig kunna genomföra vare sig militär- eller civiltjänst borde därmed vara befriade från båda.

I praktiken kunde det urholka den allmänna värnplikten och något sådant kommer man knappast att tillåta. Den allmänna värnplikten har i dag ett brett stöd såväl politiskt som bland allmänheten.

Vill man undvika såväl åsiktsfångar som en urholkning av värnplikten kunde en tänkbar lösning vara att göra om civiltjänsten så att den skulle bli acceptabel för åtminstone de flesta totalvägrare, även Jehovas vittnen.

Ett problem med dagens upplägg är att längden på civiltjänsten upplevs som en bestraffning. 13 månader är en månad längre än den längsta militärtjänstgöringen och mer än dubbelt så långt som den kortaste.

Med tanke på de mest övertygade pacifisterna kunde det också finnas skäl att eliminera all koppling till det militära för de som överväger att välja civiltjänst, till exempel genom att låta någon civil myndighet ansvara för uppbåden i stället för försvarsmakten.

Alltid nu som då hörs röster som anser att även kvinnor kunde omfattas av skyldigheten att utföra någon form av medborgartjänst. Skulle värnplikten och civiltjänsten reformeras kunde det vara läge att överväga om man skulle göra så att den omfattar hela årskullen.