Februari 1918 är en betydelsefull tid i Finlands historia. Förhållandena i landet, som i december året innan förklarat sig självständigt, var minst sagt oroliga. Matbrist, misstro och oroligheter hade fått borgare att bilda skyddskårer medan socialister skapat röda garden. Oroligheterna accelererade och ledde till ett inbördeskrig, som delade landet.

Det var den verklighet de jägare som sökt till Tyskland för att få militärutbildning ställdes inför då huvudtruppen återvände till Vasa den 25 februari 1918. Följande dag uppträdde jägarna för sista gången tillsammans i en parad på Vasa torg. Gamla fotografier visar hur överbefälhavaren Mannerheim mönstrar jägartruppen innan den skingras för sina uppgifter.

De hade efter att den 27:e Kungliga Preussiska Jägarbataljonen officiellt upplösts i Tyskland, svurit faneden till Finlands lagliga regering. Nu behövdes jägarna, som fått militär skolning, som utbildare, chefer för fronttrupper och krigare. Om de själva fått välja hade de stridit som ett förband, men Mannerheim valde att dela på truppen. Striderna och deras följder har otaliga gånger gåtts i genom och kommer säkert också i framtiden att analyseras.

Därför är det viktigt att jägarna får erkänsla för hur de arbetade för att bygga upp dagens Finland.


Vissa saker kan dock inte förnekas. Många jägare ingick i Finlands armé under de första självständiga årtiondena. Det var också de som byggde upp vårt försvar, som än i dag i mycket följer deras mönster. Nästan alla högre befäl i vinter- och fortsättningskriget hade jägarbakgrund. Frågan är hur dessa slutat, om det inte funnits erfarna befäl.

Då 100-årsminnet av jägarnas återkomst till Finland i helgen högtidlighölls i Vasa bjöds det på en modern uppvisning med historiska inslag. Vi har mycket att tacka jägarna för sade då landsstridskrafternas kommendör generalmajor Petri Hulkko.

De flesta av oss kan säkert hålla med honom. Därför är det viktigt att jägarna får erkänsla för hur de arbetade för att bygga upp dagens Finland. Det har de inte alltid fått. Terror och övergrepp sker tyvärr då det är krig och efteråt söks syndabockar.

Om jägarna själva kunnat inverka på historiens gång hade de nog också föredragit ett alternativ där inbördes konflikter kunnat lösas på fredligare väg.