Nu när man har ett preliminärt men dock inte i lagen fastställt datum för landskapsvalet, 28 oktober i år, upprepas initiativet.
– Samma personer borde inte delta på tre olika nivåer i politiskt beslutsfattande. Ur demokratisk synvinkel är det inte klokt att vara med på lokal nivå, riksnivå och dessutom på mellannivå i landskapet. Ingen politiker kan vara så oersättlig, sade gruppordförande Stefan Wallin i ett uttalande nyligen.
Partierna har på distriktsnivå redan börjat jaga kandidater till landskapsvalet. På en del håll finns redan kandidatlistor där riksdagsledamöter ingår.
Tåget har satts i rullning, och frågan är om man längre kan nå en överenskommelse att freda det folkvalda landskapsfullmäktige från riksdagsledamöter. Svaret är synbarligen nej.
Partiordförande Anna-Maja Henriksson diskuterade saken med de andra partiledarna, men på fredagen meddelade hon att förslaget inte vann gehör.
SFP var här ute i ett angeläget ärende. Visst blir det en märklig maktkoncentration med risk för intressekonflikter om en person ska sitta i riksdagen, landskapet och hemkommunens fullmäktige. Till råga på allt kan personen vara minister.
Två folkvalda nivåer borde räcka, riksdag och kommun, men även här har närvarostatistik visat att många rikspolitiker inte har tid att sköta sina kommunala uppdrag. Därför vore det önskvärt att övriga partier tar lyra på SFP:s initiativ.
Men det sannolika scenariot just nu att vi ser ett stort antal riksdagsledamöter kandidera i det allra första landskapsvalet, sannolikt också de flesta från SFP. För när röster ska erövras blir det svårt att ställa sig utanför, då behövs starka kandidater.
Enligt Europarådets rekommendation ska man ha vallagsstiftningen klar ett år innan val hålls, men i Finland forcerar man tidtabellen för landskapsvalet. Centern gör allt för att få sin dröm – landskapsförvaltningen – i uppfyllelse, och bryr sig inte om att lagpaketet kan bli klart bara tre månader innan valet.
Det förnuftiga vore att senarelägga landskapsvalet, lämpligen i kombination med riksdagsvalet i april 2019, helst bromsa hela vårdreformen för att göra om – och göra bättre.
Landskapsfullmäktige i Österbotten får 59 platser och partiernas listor får uppta antalet gånger 1,5, som i kommunalval, eller 88 kandidater.
Den regionala kvoten ger Sydösterbotten 15 kandidatplatser. SFP:s kretsordförande Sven Jerkku betonar i en intervju för SÖ att helheten måste beaktas vid nomineringen, inte enbart lokalavdelningarnas önskemål.
"Rikspolitiker som röstmagneter kan försvaga hemortens utdelning."
Samtidigt vill lokalavdelningarna och kommunerna försöka trygga en representation i nya landskapsfullmäktige, där de 59 högsta jämförelsetalen, oavsett hemort, gäller.
Det är långtifrån någon självklarhet att alla kommuner får plats vid borden där besluten fattas.
Det som kan försvaga de större städernas inflytande i landskapsfullmäktige är just riksdagsledamöterna. Om Joakim Strand från Vasa och Anna-Maja Henriksson från Jakobstad kandiderar och blir röstmagneter kan ojämn röstfördelning leda till att deras hemkommuner får svag utdelning i mandat, vilket ger små kommuner chansen till bättre representation.
Den stora segraren i landskapsvalet blir det parti som lyckas mobilisera väljarna. För just nu är det här ett val som väljarna inte känner särdeles stor upphetsning över.