Vikten av att hindra att skador uppstår understryks ofta i planer som gäller vår välfärd. Det kan handla om allt från att lägga om kostvanor och börja göra medvetnare val till konkreta åtgärder för att förebygga skador.

Beslutet att alla Kristinestadsbor som fyllt 70 år får gratis halkskydd är ett gott exempel på de senare. Om alla som har rätt till det hämtar sina halkskydd beräknas det kosta staden cirka 50 000 euro. Det kan tyckas vara mycket men ställ det i relation till att rehabiliteringen av en höftfraktur 2013 kostade cirka 30 000 euro.

En höftfraktur handlar inte bara om krassa kostnader. Den innebär också smärta och begränsningar för den drabbade. I många fall kan den dessutom leda att personen i framtiden drar sig för eller inte vågar gå ut för att det är halt. Det i sin tur inverkar menligt på allmänkonditionen.

Initiativet om halkskydd kom från äldrerådet, som tidigare fått back på liknande anhållan. Nu konstaterade välfärdsnämnden att det är ett bra initiativ, som betalar sig i längden. Om man årligen köper halkskydd åt dem som fyller 70 blir summan i fortsättningen också betydligt mindre då det bara handlar om en årsklass.

Med halkskydd kan man naturligtvis inte undvika alla olyckor som leder till frakturer men om de minskar i antal är det ändå en bra investering. Många seniorer har redan på eget initiativ skaffat sig halkskydd eller specialutrustade skor för att tryggare kunna ta sig fram då det är dåligt före. En enkät i Kristinestad bland 70- och 75-åringar visade att cirka hälften både använder och är nöjda med halkskydd.

Dagens seniorer är vanligen betydligt rörligare och på olika sätt måna om sin hälsa. De hör till de stora årsklasserna, som föddes genast efter krigen. Också de yttre omständigheterna har förändrats. Hastiga väderomväxlingar har blivit en del av våra vintrar och det ställer större krav på underhållet av vägar och trottoarer. Efter snabba omslag med åtföljande halka är det ofta riskabelt att vara fotgängare då de som sköter underhållet inte hinner med.

En bra och fortlöpande dialog mellan tjänstemän, beslutsfattare och olika instanser, som i detta exempel äldrerådet, kan i längden leda till bättre beslut. Vem känner bättre till de äldres behov och önskemål än de som själva är i senioråldern eller de som jobbar med seniorer?