Diskussionen kring den nya alkohollagen som träder i kraft nästa år har mest kommit att handla om starkölets intåg i matbutikerna. I och med lagändringen höjs gränsen för hur starka alkoholdrycker som får säljas i dagligvaruhandeln från 4,7 procent till 5,5 procent.

Det innebär att starköl, starkare cider och longdrinkar kan köpas i matbutiker och kiosker. I dagsläget är man tvungen att uppsöka Alko för att få tag i dylikt.

En gräns på 5,5 procent alkohol gör det möjligt att sälja helt vanligt starköl och longdrinkar i matbutiken – populära varor för den som vill konsumera större mängder – medan många av de lite ovanligare och ”finare” ölsorterna fortfarande bara finns på Alko eftersom de ofta är starkare än 5,5 procent.

Detta trots att man gärna motiverat lagändringen med bättre tillgång på bland annat öl från mikrobryggerier och annat som är populärt bland ölfantaster.

Många har förfasat sig över lagändringen och menar att starkare alkoholvaror i butikerna kommer att leda till en ökning av alkoholskadorna – något som inte blir billigt för samhället. Samtidigt höjer regeringen alkoholskatten något nästa år som en motåtgärd.

Visst kan man tycka att det inte är så svårt i dag heller att dricka sig berusad så gör en liten höjning så stor skillnad. För många är det knappast heller någon skillnad men för en del kan det vara en ödesdiger förändring. Mer alkohol kommer trots allt att konsumeras.

Men den nya alkohollagen för också en del bra med sig. Bland annat tillåts små bryggerier börja sälja sina hantverksöl direkt från verksamhetsstället. Antalet mikrobryggerier har ökat rejält under senare år i takt med att intresset för olika ölsorter ökat.

Här handlar det om små företag där bryggningen är ett hantverk i liten skala. Att underlätta verksamhetsförutsättningarna för dessa är mer än motiverat. Det kan också leda till en sundare alkoholkultur om man börjar fokusera mer på kvalitet än kvantitet.

Man kommer också att underlätta en del för restaurangbranschen genom minskad byråkrati. Bland annat blir det blir enklare att få servera till senare på natten och uppdelningen i A-, B- och C-rättigheter slopas. De som har rätt att servera alkohol får hädanefter servera alla sorter.

Visst är det många som dricker för mycket på baren också men där sker det trots allt under viss uppsikt. Därför kan man också se det som motiverat att försöka styra alkoholkonsumtionen till barer och restauranger och bort från hemmen.

När det kommer till kritan är den finska alkoholkulturen ändå vad den är. Allt för många har en osund inställning till alkohol där drickandet mer än något annat är berusningsorienterat.

Med fler intryck från andra kulturer och ökad kunskap sker det förhoppningsvis en förändring av folks inställning, men det kommer varken att gå snabbt eller enkelt.

Problemen kan ändå inte lagstiftas bort lika lite som finländarna är mogna för en allt för liberal alkohollag. Lagstiftarna är tvungna att balansera mellan en tillåtande och en restriktiv lagstiftning.

Återstår att se om man nu vinglat för långt åt endera sidan.