Det skjuts fler vildsvin än älgar i Sverige, 100 000 mot 80 000 per år. Ändå fortsätter den explosionsartade ökningen av vildsvin i Sverige. Antalet är svårt att uppskatta men kanske över 300 000 vildsvin bökar omkring i vårt västra grannland. De orsakar stora skador på jord- och skogsbruk och i privata trädgårdar, och ett växande antal trafikolyckor.

En livskraftig vildsvinstam som förökar sig okontrollerat och en situation där alla slår ut med händerna och säger att det är för sent att göra något är inget att eftersträva. Erfarenheterna från Sverige förskräcker.

Finland har än så länge en rätt liten vildsvinsstam, på ett par tusen individer. Vildsvinen har gynnsammare livsbetingelser i södra Sverige än i Finland, men enligt rapporter från olika håll verkar nu stammen öka kraftigt i flera områden. I Tammerforstrakten finns en växande stam, som redan orsakar problem, och i Sydösterbotten blir observationer vanligare.

Det gnisslar också i relationerna mellan markägare och jägare. I flera artiklar i Maaseudun Tulevaisuus har jordbrukare i drabbade områden klagat på för liten avskjutning och ifrågasätter att man ännu håller på med vinterutfodring som ökar reproduktionen då man i stället borde låta naturen sköta dödligheten under kalla vintrar.

Man ska inte bortse från att det finns en del jägare som emotser mera jaktbart vilt och vill gynna tillväxten, men i det här fallet väger andra mera vitala intressen tyngre. Det är redan på sina håll lite spänt mellan skogsägare och jägarorganisationer om hjortdjursstammens storlek, och vi behöver inte vildsvinet som en ny konfliktingrediens.

Vildsvin har en enastående förmåga att föröka sig, och med milda vintrar kan vi om ett antal år plötsligt ha tiotusentals vildsvin. Till stor skada för markägare och jordbrukare och de som rör sig i trafiken.

Det är därför dags för fler jägare att hörsamma uppmaningen från myndighetshåll: Skjut fler vildsvin.

Jakten på vildsvin får pågå året runt (undantaget hona som åtföljs av årsunge som är fredade mellan mars och juli), och även om jakten sägs vara utmanande så borde målet att åtminstone halvera stammen till under tusen individer inte vara svårt att nå.

Det är risken för afrikansk svinpest (ASF) som gör att myndigheterna kraftigt vill decimera vildsvinsstammen. Risken är att ASF kommer in i landet via vildsvin som vandrar in österifrån, och konstaterad smitta skulle drabba enskilda svinproducenter hårt och riskera att stoppa den växande svinköttsexporten till nya marknader.

Det vore ödesdigert med många vildsvin särskilt i vår sydösterbottniska region med stora potatis- och spannmålsodlingar, jungfruliga marker för vildsvin.

Enligt professor Hans Andersson, professor i lantbruksekonomi vid Statens lantbruksuniversitet har 40 procent av Sveriges lantbrukare drabbats av vildsvinens framfart och skadorna räknas i tiotals miljoner euro per år.

Det är ingen raketvetenskap att jaga vildsvin, säger å sin sida viltbiologen Per-Arne Åhlen i MT och påpekar att den under historiens gång flera gånger har utrotats i Sverige, då endast med hjälp av spjut och hundar.

Problemet i Sverige är att det skjuts mera vildsvin än det finns efterfrågan på kött, vilket minskar intresset för jakten. Där har frågan ställts ifall man borde avlöna professionella jägare för att få bukt med stammen.

I Finland finns fortfarande möjligheter att bromsa tillväxten. Men passivitet i dag straffar sig garanterat i morgon.