Kommunerna ska inom november månad fastställa inkomst- och fastighetsskattesatserna för nästa år. Det har skett flera justeringar i Sydösterbotten. I Kristinestad och Närpes valde man att höja fastighetsskatten på kraftverk från 2,85 till 3,10 procent. Det här ger Kristinestad något mer inkomster tack vare Pohjolan Voima. Kol- och oljekraftverket på Björnön har tagits ur produktion, men fastigheterna finns kvar. Däremot finns inget kraftverk i Närpes som omfattas av just denna skatt. Därför kan man fråga sig varför man skärper skattesatsen, då slutresultatet fortsättningsvis är noll euro. En förklaring kan vara att kommunerna i framtiden hoppas att vindkraftverken ska beskattas som andra kraftverk. Det skulle ge kommunerna cirka tre gånger mera inkomster från vindkraftverken – och därför vore det motiverat med en lagändring. I dag betalas skatt på vindkraftverk enligt den allmänna fastighetsskatten, som i Kristinestad nästa år är 0,86 procent och i Närpes 0,8 procent. Det här gäller så länge den nominella effekten är under 10 megavoltampere (MVA), vilket motsvarar närmare 10 megawatt. Och några sådana monstermöllor kommer inte att byggas under överskådlig framtid. Nu ligger turbinerna i effektklassen 3–3,5 megawatt. Fastighetsskatten betalas på de fasta konstruktionerna, som fundament, torn, maskinrum. Den dyraste delen av investeringen, rotor, generator med mera, omfattas inte av skatten. När de första projekten aktualiserades i Sydösterbotten för sex–sju år sedan utlovade representanter för vindkraftsbolag kommunerna fastighetsskatt på 15.000 euro per år och kraftverk under en 20-årsperiod. Det lät för bra för att vara sant, och det var inte heller sant. Man gjorde felet – kanske i god tro – att multiplicera skattesatsen med totalkostnaden, bortsåg från att skatten gäller en begränsad del av vindkraftverkshelheten och från åldersavdraget som gradvis minskar skatteutfallet. Enligt uppgifter på tuulivoimaopas.fi (en sida som upprätthålls av bland annat myndigheter) kan 15 stycken vindkraftverk à 3 megawatt ge kommunen sammanlagt uppemot två miljoner euro i fastighetsskatt under en 20-årsperiod. Även om det kanske är uppskattat i överkant med tanke på skattesatsen visar det ändå att summorna inte är fy skam. MEN kommunens inkomst från vindkraftverken kunde alltså vara flera gånger större om de skulle beskattas som andra kraftverk i stället för att som nu hänföras till samma skattekategori som exempelvis industrihallar och ladugårdar. Det som talar för en förändring är att det finns marginaler att ta av inom det statliga garantipriset (85,30 per megawattimme). Bolagen har råd att betala denna tilläggskostnad utan att riskera lönsamheten, åtminstone enligt dagens stödsystem. Skatteexperten Jukka Hakola på Kommunförbundet säger till Turun Sanomat att det faktum som motiverar en högre skatt på vindkraftverk är att de i jämförelse med andra kraftverk ger få arbetsplatser och små kommunalskatteinkomster i den kommun där de finns. Högre inkomster från fastighetsskatt skulle öka kommunernas intresse för vindkraften. (Här kan tilläggas att arrendeavgifter till markägare även stimulerar den lokala ekonomin). Saken har diskuterats på det nationella planet, men har inte avancerat. Men högre skatteintäkter vore ett bra sätt för regeringen att motivera de kommuner som nu möjliggör utbyggnaden av storskalig vindkraft – och se till att mera pengar stannar på orten.