Allt är bäddat för den största investeringen på mycket länge i Kristinestad, vindkraftsparken i Ömossa. Det österbottniska energibolaget EPV Vind har alla tillstånd klara, giltiga byggnadslov för 34 vindkraftverk, och har även beviljats den statliga inmatningstariffen för den el som turbinerna producerar. Bolaget har fått byggnadslov för elstation och servicehus samt tillstånd att dra en ny kraftledning från vindkraftsparken till Fingrids stamnät. Allt ligger nu i bolagets egna händer. Processen kring upphandling och finansiering pågår, och enligt bolaget kan beslutet om investering fattas under detta år. Om EPV ger klartecken sker byggstarten nästa år. Det blir en niosiffrig investering, i runda slängar 170 miljoner euro, utgående från tumregeln om cirka fem miljoner per enhet, som bolagets vd uppgav i SÖ 15.10. Vindkraftsparken i Ömossa, med 34 turbiner, blir i nuläget den största i Finland. Störst i Finland – det kan vara värt att upprepa. I offentligheten talas ofta om det stora motståndet mot vindkraft i Kristinestad – så går jargongen i synnerhet på sociala medier och kommentarsfält – men faktum är att staden förordat de flesta projekt. Enbart projektet i Ömossa kommer att placera Kristinestad i landets tätskikt vad gäller vindkraftsproduktion. I Närpes finns Vindins Svalskulla vindkraftspark med fem turbiner, där det tack vare projektets relativa litenhet inte behövdes någon miljökonsekvensbedömning, vilket är förklaringen till att bygget avancerade snabbt. EPV är även långt på väg med planerna på 17 vindkraftverk i Norrskogen i Närpes. Det som också ska vägas in är att det finns få kommuner i landet som har så många vindkraftsområden inritade i förslaget till landskapsplan som Kristinestad har, arealmässigt mest i Österbotten, med Närpes som god tvåa. Ju fler stora projekt i den egna omgivningen, desto mera engagemang för och emot. Kristinestad har under många år faktiskt varit den kommun i landskapet som haft mest vindkraftskapacitet på sitt område, tack vare de tre vindkraftverken á 1 megawatt från 1990-talet på Björnön (och har sannolikt varit den kommun i Österbotten där man producerat mest el per capita tack vare Pohjolan Voimas kolkraftverk, som tyvärr nu är lagt i malpåse). I en svenskösterbottnisk jämförelse är det Kristinestad och Närpes som i nuläget har mest vindkraft i drift – och blir EPV:s planer i Ömossa och Norrskogen plus något till verklighet – kommer Sydösterbotten att höra till de regioner i Finland som har mest vindkraft på sitt område. Regionen drar sitt strå till stacken och till landets energiförsörjning, vilket kan påpekas för att nyansera den bild som ibland målas upp i debatten. En ny intressant sak är planerna på ett storskaligt solkraftverk i Kristinestad, där staden föreslås upplåta mark för tusentals solpaneler. Om projektet blir av beror på om det privata bolag som ligger bakom lyckas övertyga marknaden om att köpa andelar. SÖ kunde redan 10 oktober avslöja planerna. På måndag tar stadsstyrelsen sig an ärendet. Solkraft är en spännande del av energipaletten, men på grund av hög investeringskostnad och låg verkningsgrad har det varit svårt att få lönsamhet. Men också här utvecklas teknologin till det bättre. Här behövs ingen miljökonsekvensbedömning. Solpaneler på en kalruta kan knappast störa någon. Men något äventyrligt ekonomiskt risktagande får staden förstås inte ge sig in på, och här blir avtalets utformning det avgörande.