|

Präster som sår splittring

Nu kan inte Kristinestadsförsamlingens förtroendevalda tiga längre.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Man blir nästan lite mörkrädd när man läser kaplanen Markus Engströms syn på homosexualitet på insändarplats i tisdagens SÖ (15.1). Han uttrycker sitt stöd för kyrkoherde Daniel Norrbacks uttalanden om homosexualitet. Onaturligt, avskyvärt, söndriga människor, är ord som Engström använder.

Att församlingens kaplan uttrycker sig så kränkande och fördömande om sina medmänniskor och sårar många av de egna församlingsmedlemmarna kan inte passera obemärkt.

Hans insändare har – med rätta – väckt upprörda känslor. Debatten går nu het. Biskop Björn Vikström meddelar att en utredning om Engströms uttalanden inleds.

Sydin har fått kritik för att insändaren publicerades.

Det är sant att innehållet i Engströms insändare är i grövsta laget. Var det rätt att ge utrymme åt en sådan kränkande text? Publiceringsbeslut av det här slaget kan alltid diskuteras.

Men det viktiga här, och det som avgjorde publiceringsbeslutet, var att läsarna och församlingsmedlemmarna har rätt att veta vad kaplanen innerst inne anser om sexuella minoriteter, som en del i den debatt som nu förs.

Därmed kan man inte längre bortförklara eller skylla på fel­citat – kaplanen har med egna ord bekänt färg. Därmed kan var och en dra sina egna slutsatser. Därmed får vi även en debatt med inlägg som fokuserar mer på människan, på kärleken till sin nästa och som förhoppningsvis leder till ett positivt slutresultat.

Nu måste också församlingens förtroendevalda reagera. Delar man dessa åsikter eller tar man avstånd från prästernas uttalanden? Det har församlingsmedlemmarna rätt att veta.

Fortsatt tystnad är inte acceptabelt. Nu förväntas klarspråk av de nyinvalda.

Svenska högstadiet och gymnasiet har meddelat att man inte längre vill samarbeta med de båda prästerna då det gäller morgonsamlingar och gudstjänster.

Och gymnasiets studerandekårs styrelse står upp för sina åsikter, försvarar sexuella minoriteter i en insändare i dagens SÖ (17.1) vilket de ska ha en eloge för. 
 
Om ingen öppet tar avstånd, om ingen ryter till – vad be­tyder då orden om en inkluderande församling, som visar medmänsklighet och tolerans, som eftersträvar gemenskap? Har dessa ord alls någon betydelse?

Det blir sannolikt svårare att få ungdomar att engagera sig i församlingen – och de medlemmar som inte känner igen sig i den värdegrund som församlingens båda präster ger uttryck för kan rösta med fötterna. På drygt en vecka har 18 personer utträtt ur kyrkan i Kristinestad.

Det kommer även att ställas frågor kring de båda prästernas roll i kontakt med ungdomar, i skolgudstjänster, i ungdomsverksamheten, i konfirmandundervisningen. Hur kan de förhålla sig till HBTQ-personer?

Till saken hör att de båda prästernas inställning inte är ny, men kanske inte så allmänt känd. Vi kan blicka tillbaka på vad Sydin skrev i en ledare för snart två år sedan efter uttalanden av Norrback:

– Det är därför skrämmande och beklämmande hur en del företrädare för kyrkan med lösryckta bibelcitat fortfarande försöker trycka ner de sexuella minoriteterna, kommenterade vi då kyrkoherdens åsikter.

De studerande ställer i sin in­sändare i dag en berättigad fråga: Varför lägger prästerna så mycket fokus på homosexualitet när det finns så mycket annat som är fel?

Det kan prästerna gärna svara på.

Kommentarer

Mest läst senaste veckan