Vård- och landskapsreformen är redan försenad och det omfattande paketet har i flera repriser bollats av och an. Arbetet blir inte lättare av att många olika viljor ska försöka enas kring ett förslag som man kan föra vidare.

Brådskan har också lett till bakläxor, där bearbetningar krävts och tidsramar spruckit. Nu försenas tidtabellen tydligen igen. Krista Kiuru, som är ordförande i social- och hälsovårdsutskottet, har i en intervju för STT sagt att lagarna om valfrihet och landskapsstyrelse tidigast kan komma upp i riksdagen i slutet av juni. Enligt Kiuru behövs mera tid för att det finns många detaljer som noggrant måste gås igenom.

Det här gillar inte regeringen som ännu håller fast vid en snabbare tidtabell. I den räknar man med att de viktiga omröstningarna kunde genomföras i början av juni så att lagarna kan träda i kraft i början av juli och landskapsvalet hållas i oktober.

Samtidigt som det är osäkert om och i vilken form reformpaketet kan genomföras pågår på många håll förberedelser utgående från att det blir av. En sådan är att vaska fram kandidater till landskapvalet.

Med tanke på de bakläxor som redan kommit borde det vara enkelt att konstatera att mer tid behövs.

En annan, som det inte hittills talats så mycket om är det nya nationella bolag som grundades i januari 2017. Landskapens lokalcentral, med det finska namnet Maakuntien tilakeskus, är spindel i nätet då det gäller landskapens lokaler. Bolaget ska dels äga lokaler som hyrs ut åt landskapen men också fungera som mellanhand när kommunerna hyr ut sina fastigheter åt landskapen. Det handlar om allt mellan lokaler för specialsjukvård, hälsovårdscentraler och socialtjänster till räddningsstationer och kontor. Kvadratmetrarna räknas i miljoner.

Centralen presenterar snart beräkningar över vilka hyror man begär av sina kunder, de olika tjänsteproducenterna. Ett varnande finger har redan höjts från centralens sida. Om den nuvarande sjukhusbyggboomen fortsätter rakar hyrorna troligen i höjden.

Frågetecknen kring vård- och landskapsreformen är fort­farande många och fler röster höjs för att skynda långsamt. Med tanke på de bakläxor som redan kommit borde det vara enkelt att konstatera att mer tid behövs.

Tyvärr har det gått så mycket prestige i reformen att tydliga signaler ges om att den ska försöka drivas igenom, kosta vad det kosta vill. Det skulle vara bättre att medge att ordentligt förarbete behövs. Nu riskerar beslutsfattare att gå till historien som de som monterade ner fungerade system och skapade kaos i Finland.