Vargobservationer och uppgifter om skador som vargar orsakar då de rör sig nära bebyggelse hör till vardagen i Finland. Den senaste tiden har rapporterna duggat tätt och mottagits med både rädsla och ilska. Reaktionerna är förståeliga. Rapporterna handlar inte bara om spår och rivna djur utan också om barn som behöver transport för att vargar rör sig längs deras skolväg.
Problemen mellan varg och människa kan inte sopas under mattan.
De vargar som håller till nära bebyggelse är orädda för människor, säger Svenska lantbruksproducenternas centralförbund. En delegation från SLC uppvaktade nyligen jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C). Den vill att myndigheterna snabbt ska reagera och vidta åtgärder för att förebygga skador. Mera forskning om vargarnas beteende behövs också.
Det är hög tid att på allvar diskutera förhållandet mellan människa och varg. Ett tecken på det är också det möte, med staden som värd, som planeras i Närpes. Tema är vargförekomsten i regionen och vad som kan göras för att minska befolkningens oro.
Diskussionerna om samexistens mellan människa och varg blir inte lätta. Revirgränserna ska finnas, men man måste också ta upp vad som ska göras med dem som överskrider gränserna. Samtidigt borde man försöka minska på den misstro som finns mellan olika aktörer och intressegrupper.
Tidsmässigt finns också en press på att nå resultat. Annars finns det risk för att medborgare som tröttnat på den utdragna polemiken tar lagen i egna händer. Handen på hjärtat, hur många av oss vill ha vargar strykande runt husknutarna?