Skräpfisk, smartfisk, mindre värda fiskarter – kärt barn har många namn eller hur brukar man säga? Må så vara men det man avser är förstås fiskarter som, åtminstone hittills, saknat kommersiellt värde. Arter som mört, braxen, nors och id.

Det är fiskar som det kan finns gott om men som saknar efterfrågan bland konsumenterna. Ur en yrkesfiskares eller fiskförädlares synvinkel blir de då ”skräp” eller ”mindre värda”.

Men så behöver det inte vara. Fisk är som de flesta torde känna till ytterst hälsosamt och då spelar det ingen roll om man äter sik eller mört. Till skillnad från många av de mer efter­traktade arterna finns det ofta gott om så kallade skräpfiskar. Det här är också fisk som kan fångas lokalt till skillnad från mycket av den odlade och frysta fisk som konsumeras i stora mängder.

Det mesta talar alltså för att konsumtionen av ”skräpfisk” borde öka. Det är bättre för miljön när man minskar på transportsträckor och stöder hållbart fiske som inte tär på redan decimerade stammar och det är bra för den lokala ekonomin när man understöder lokala fiskare och företag.

Därför är namnet smartfisk, som man försökt etablera under några år redan, betydligt bättre än ”skräpfisk”. I det här fallet är det smart att äta ”skräp”.

I Österbotten har man redan i några år försökt främja användandet av smartfisk (och etablera namnet). Kustaktionsgruppen har bland annat finansierat Marthaförbundets projekt med syftet att just öka användningen av smartfisk.

I det innovationsprogram som Kasköfiskare fick höra mer om tidigare i veckan försöker man också hitta nya användningsområden för dessa ”mindre värda arter” även om fokus i första hand ligger på strömming.

Strömming kan visserligen inte kategoriseras som ”skräpfisk”, utan är tvärtom ekonomiskt ytterst betydelsefull, men det är bra tänkt att även här se på nya möjliga användningsändamål.

Speciellt positivt är att man ser om man bättre kunde utnyttja de mindre fiskarna som i dag främst blir foder samt restprodukter som uppkommer i samband med för­ädlingen.