Matti Nissinen är juris licentiat, leder riksåklagarämbetet och är den högste av åklagare i Finland. Det är alltså enligt uppdragets art en av Finlands toppjurister vi talar om, någon som rimligtvis kan lagboken utan och innan.

Högsta domstolen dömde några dagar före jul, 20 december, riksåklagare Matti Nissinen till 40 dagsböter för brott mot tjänsteplikt. Han hade varit med om att köpa in ledarskapsutbildning till åklagarämbetet, för skattebetalarnas pengar, av ett bolag som ägs av hans bror. Det här skedde redan under Nissinens tid som chef för åklagarämbetet i Östra Finland – men det fann HD preskriberat trots att åklagaren ansåg att det var en sammanhängande gärning – och det här skedde även under hans tid som riksåklagare.

Nissinen medgav brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet, men Högsta domstolen ansåg att gärningen var uppsåtlig. Det är solklart att det handlar om jäv när chefen köper tjänster av ett bolag som ägs av hans bror.

Det är ju självklart för de flesta – men tydligen inte för Nissinen, som å tjänsten vägnar varnar för korruption, men själv har ägnat sig åt nepotism.

HD säger att brottet inte var ringa, med tanke på Nissinens ställning och tilltron till högsta åklagare och landets åklagarväsende.

Domen kan inte överklagas. Dagen efter återvände Nissinen till sin tjänst som om ingenting hade hänt. Så i Finland, nådens år 2017.

Biträdande JK Kimmo Hakonen som utsågs till åklagare yrkade nämligen inte på att riksåklagaren skulle avsättas från sin tjänst. Därmed kunde HD inte ta ställning till detta.

Det finns även andra märkligheter i denna process. Åklagaren hade kunnat kalla flera vittnen för att styrka tjänstebrottet. Bland annat hade det varit viktigt att få höra biträdande riksåklagaren eller några av statsåklagarna vittna om att de påpekat jävsfrågan för sin chef. Nu finns i stället en smått olustig känsla av att biträdande JK valde att behandla Nissinen med silkesvantarna.

Det är viktigt att påpeka att hela den här processen fick sin början efter ett avslöjande i Suomen Kuvalehti. Artikeln ledde till en polisanmälan, till förundersökning, till dom i HD.

Trots att det kryllar av jurister på riksåklagarämbetet och de regionala åklagarämbetena hade alltså ingen av dem kurage att anmäla sin chef. Det bekräftar att man inte ska ha övertro till myndigheters vilja att ta itu med problem inom den egna myndigheten, det belyser vikten av myndigheter bevakas av medierna och att ett fungerande källskydd finns. För utan avslöjandet hade Nissinen fortsättningsvis kunnat fungera som mannekäng för och inkastare till broderns företag. Landets sed?

Det enda rakryggade av Nissinen hade ju varit att genast avgå, eller senast efter HD:s fällande dom. Det säger ju sig självt att allmänhetens tilltro till riksåklagaren och hans ämbete lider. Och om inte han själv inser detta bör Justitieministeriet vidta åtgärder för att få riksåklagaren avsatt.

Bara 40 dagsböter, inga allvarliga saker, kanske någon tycker.

Men det är skillnad på Vanlig Medborgare och Riksåklagarnas Chef. Det handlar ändå om att vi har en riksåklagare, som antingen inte känner till jävsreglerna eller också anser att dessa inte gäller just honom? Svårt att säga vilket alternativ som är värre.