Det är en vacker tradition att nu tända ljus som lyser upp vid gravarna och helgen är en av de gånger då många människor besöker begravningsplatserna. Flera kommer också långväga ifrån med en ljushälsning till nära och kära, som inte längre finns här med oss.

I kyrkorna minns man dem som dött sedan fjolårets alla helgons dag. Namnen på de avlidna läses upp och ljus tänds för dem under parentationen. För anhöriga finns det många olika sätt att komma ihåg de bortgångna.

En del föredrar en tyst stund på kyrkogården, i samband med att man kommer med sin ljushälsning. För andra är det viktigt att få delta i högmässan i en kyrka eller i en andaktsstund i ett kapell. Så finns det de som tänder sina ljus i hemmet och där tänker på avlidna.

Det finns många sätt att värna om den fina traditionen. Var och en väljer själv det sätt att komma ihåg, som bäst motsvarar de värderingar man anser vara viktiga. Många uppskattar också den stund av stillhet, som helgen erbjuder.

Ibland är det inte möjligt att tända ljus just på den grav som man gärna skulle föra en ljushälsning till. Graven kan ligga på annan ort, i annat land eller kanske den bortgångna önskade få sin aska utströdd i havet. Då är det bra att det på många begravningsplatser finns ett monument, där man kan lämna sin hälsning till dem som fått sin sista viloplats på annat ställe.

Det är kanske i första hand de avlidna vi tänker på den här tiden på året. Lutherska kyrkan påminner oss också nu om att tänka på att det finns många människor som behöver stöd och hjälp. Om de egna krafterna inte räcker till för att se det ljusa i livet är det viktigt att ha någon som lyssnar och kan hjälpa.

Kyrkans kampanj uppmanar folk att tända ljus för sina nära och kära, både i det verkliga livet och på sociala medier, och den pågår till och med alla helgons dag. Det kan vara relationer, tro, stress, sorg eller livet i största allmänhet, som tynger. Ett förtroligt samtal kan då hjälpa en medmänniska framåt.