Skolorna i Närpes har haft en skolpsykolog i drygt ett år, men just nu är stolen tom då tjänsteinnehavaren är moderskapsledig. Under tiden ska Närpes göra som grannkommunerna Kristinestad och Kaskö och köpa skolpsykologtjänsten av privata aktörer.

Skolpsykologer finns inte i överflöd, särskilt inte svenskspråkiga, och som SÖ berättade i tisdags (10.10) är det svårt att få tjänsterna besatta.

Kommunerna är skyldiga att ordna skolpsykologservice, enligt lagen om elev- och studerandevård. Enligt lagen har alla elever rätt att få personligt samtal med elevhälsans psykolog eller kurator inom sju dagar efter att elev begärt det.

Med elevhälsa avses verksamhet som stöder elevernas välbefinnande och bidrar till att skapa en trygg inlärningsmiljö. Elevhälsan ska stödja inlärning och förebygga hinder för inlärning och andra problem som kan vara relaterade till studierna.

En skolpsykolog gör kognitiva utredningar och erbjuder i viss mån samtalsstöd. Om en elev har andra problem eller uppvisar någon form av beteendestörningar, är det till kuratorn eller psykologerna inom K5 de vänder sig.

Eleverna i Kristinestad saknar för närvarande också skolkurator.

Att sköta kognitiva utredningar som köptjänst går visserligen för sig, men det är knappast kostnadseffektivt. De budgeterade medlen räcker endast för ett begränsat antal utredningar. Skolpsykologens stödsamtal med eleverna inte kan förverkligas inom ramen för köptjänsten och helhetsperspektivet över behovet och situationen uteblir. Därför ska det här ses närmast som en första hjälpen-åtgärd i väntan på hållbara lösningar.

En egen skolpsykolog har också bättre förutsättningar att jobba förebyggande och har bättre utgångsläge vad gäller uppföljningar och studieråd både till eleven själv och till pedagogerna som ska förhålla sig till elevens situation.

Vad sker när skolpsykolog saknas? Hur mycket sätts inte då lärarens egen flexibilitet och idérikedom på prov för att få en klassrumssituation som svarar mot alla begåvningar och variationer?

Också en beteendestörning kan hänga ihop med en elevs inlärningsförutsättningar. Det kan därför vara skäl att utreda de kognitiva färdigheterna innan ett utåtagerande beteende blir synonymt med elevens personlighet.

I Kristinestad ska svenskspråkiga utbildningsnämnden den 23 oktober ta ställning till ett initiativ om att inrätta en skolpsykologtjänst.

Men att inrätta en tjänst betyder inte att det plötsligt uppenbarar sig en lång kö av sökande. Närpes sökte länge efter en skolpsykolog, och hittade slutligen en svenskspråkig. Kristinestad och Kaskö befinner sig dessutom i den belägenheten att de behöver en skolpsykolog som kan betjäna bägge språkgrupperna.

Kunde det gå att samarbeta om tjänsterna?

Varför inte dela på skolpsykologen mellan Kristinestad och Kaskö och anställa två, en som är gemensam för de finska skolorna och en gemensam för de svenska, för att krångla sig ur behörighetskravet på tvåspråkighet?