Tvåhjulingarnas säsong på is är kort, men intensiv. Den inleddes den 11 februari på den konst­gjorda sjön Kyrkösjärvi i Seinäjoki och när den avslutas den 12 mars i Konnevesi har förarna hunnit avverka sex deltävlingar.

För Matias Mäenpää, som tävlar om FM-poäng i JR Open A, blir det i praktiken tolv tävlingar eftersom varje tävling består av två heat. Halvvägs in i säsongen återfinns han på en fjortonde plats. Det började lite knackigt i det första heatet i Seinäjoki den 11 februari.

– Jag vurpade i vinterns första start när det återstod två varv att köra. Framhjulet släppte vid en inbromsning så jag kanade in i snövallen.

Han var bland de sista i mål och fick nöja sig med en 21:a placering. I det andra heatet var han trettonde man.

– Jag hade inget vidare flyt på Kyrkösjärvi. Det lossnade aldrig.

Det gick ändå bättre än på försommaren 2016 när han vurpade på jordbana. Då skadade han sig så illa att han måste operera ena skuldran. Det förstörde resten av den säsongen, men har inte satt några spår mellan öronen.

– Nej, inte alls. Om man blir rädd efter att ha vurpat går det inte att tävla. Men jag har inte märkt någon­ting. Dessutom litar jag på mina medtävlare.

Under den andra tävlingshelgen i Kuopio gick det bättre. Där han var han elfte och tolfte man i heaten.

– Då hade jag ett annat flyt, men jag vet inte om jag kan säga att jag är nöjd. Det är fortfarande långt till pallen och det är den man siktar på.

Förra helgen i Orivesi var han tia och elva. Marginalerna är små och en liten miss eller ett trängt läge i en kurva kostar snabbt placeringar.

– Jag fick en bra start i det ena heatet i Orivesi, men så kom en medtävlare om på insidan och det kastade oss båda ur idealspåret. Det räckte för att fem skulle köra om oss. Den lucka som de sedan fick kunde jag aldrig täppa till.

Han har också för länge sedan insett att konkurrensen är hård i FM-klassen.

– Många är rutinerade och har hållit på länge med sporten, säger 23-årige Mäenpää som gör sin andra säsong i FM-klassen.

Bland konkurrenterna finns Kari Vehniäinen, 25-faldig finländsk mästare och tillika regerande mästare på isbana. Han kan bli svår att rubba också i vinter efter att ha inlett med placeringssiffrorna 1-2-4-2-1-3 och 119 poäng. Mäenpää står för tillfället på 23 poäng.

Peter Lillkvist, som tävlar i veteranklassen Finlands Cup, har också fått känna på den hårdnande konkurrensen. Kari Vehniäinen har nämligen ställt sig på startlinjen även på veteransidan. Samma gäller för övrigt för Aki Ajo, som även figurerat i VM-sammanhang i road­racing.

Lillkvist har ändå fått en bra start på säsongen och ligger på delad fjärde plats efter tre deltävlingar.

– Jag är helt nöjd med hur det gått hittills. Jag tycker att jag kör bättre än i fjol, säger Lillkvist.

Han belade fjärde plats i Seinäjoki, men tappade sedan tre pinnhål i den andra ”köron” i Kuopio.

– Det gick sämre där. Men det är alltid tajt. När vi kör kan det var fem, sex inom samma sekund. Dessutom körde jag två klasser i Kuopio och det blev lite väl tjockt, menar Lillkvist.

Förra helgen var han femma i Orivesi och högre upp i listan kommer väggen ofta emot. Det inser han när han betraktar namnen i resultat­listan.

– Aki Ajo vann där före Kari Vehniäinen och Janne Rantala. Bland dem finns proffsen.

Kampen om segern var en nagelbitare. Differensen mellan Ajo och Vehniäinen uppgick till 0,7 sekunder. De var också, inte helt oväntat, i en klass för sig.

– Jag är säker på att jag kör bättre än tidigare, men med sådana namn framför sig är det svårt att avancera i protokollet. Om jag ska besegra Vehniäinen måste han få problem med ”peden”. Men målet är att komma upp på pallen, säger Lillkvist.

Då Mäenpää alltjämt tävlar för JMK har Lillkvist bytt klubb till Seinä­joen Moottorikerho.

– Jag har svikit JMK, men klubben gav mig heller ingenting. SeMK passar såtillvida bra att jag väldigt ofta tränar med dem i Seinäjoki, säger Lillkvist.