Daniel Norrback, 32 år, är tf kyrkoherde i Kristinestads svenska församling. Han är en av de kyrkans män som ifrågasätter sexuella minoriteters rättigheter. I ett par uppmärksammade intervjuer (Svenska Yle, Vasabladet samt i dagens SÖ) kommer Norrback med uttalanden som de facto sårar homosexuella.

– Det är ju inte så där bara att byta sexualitet eftersom det sitter väldigt djupt i ens personlighet. Men det finns faktiskt fall där (homosexuella) personer har kunnat börja leva med någon av motsatt kön, säger Norrback till Yle.

Och om en homosexuell person inte lyckas förvandla sig till en heterosexuell person så är det andra alternativet enligt kyrkoherde Norrback att leva i celibat.

Året är 2017 och församlingens herde anser tydligen att homosexualitet är något som kan ”botas” och att sexuella minoriteter ska förvägras rätten till trygga, kärleksfulla parrelationer och sexliv. Vad menas? In i garderoben, undertryck din sexualitet, låtsas vara heterosexuell?

Spåren av att skambelägga förskräcker. Det är tyvärr allt för många som på grund av att de inte fått leva ut sin sexualitet valt att begå självmord, flytta bort, tvingats leva i olyckliga förhållanden, tvingats bryta med sin familj. Det är därför skrämmande och beklämmande hur en del företrädare för kyrkan med lösryckta bibelcitat fortfarande försöker trycka ner de sexuella minoriteterna (vilket sker också i andra religioners namn).

Vi borde ha lärt oss mera av historien, vetenskapen och av kampen för jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Biskoparna Irja Askola och Björn Vikström säger i en debattartikel i Helsingin Sanomat (25.2) att kyrkan och kyrkliga rörelser orsakat djupa sår och trauman hos sexuella minoriteter, men att man senast nu borde inse att dessa människor, och deras anhöriga och vänner, är en del av kyrkans gemenskap.

Norrback är ärlig och modig nog att öppet stå för sin åsikt. Förutom svidande kritik får han även applåder, av den konservativa falangen. Han är långtifrån ensam i sin starka övertygelse.

Det finns motvikter. Så här skriver biskop Björn Vikström i sin bok ”Mer än ord” (2014):

– Det är tragiskt att många tycks anse att man har rätt att trakassera de homosexuella och pressa dem till att dölja eller förneka sin läggning. Ännu mer nedslående är det att många kristna resonerar i liknande banor även om man klär sitt fördömande i förment omsorg om den homosexuellas eviga välfärd.

Biskopen påminner om att det finns otaliga tragiska exempel i historien om hur minoriteter har gjorts till syndabockar.

– Kyrkans bibeltolkning har inte som mål att konservera gångna tiders samhällssystem, könsroller och syn på sexuella minoriteter. Tvärtom kan det ibland vara nödvändigt att kritisera dessa attityder med hjälp av bibeln, vilket har skett när de kristna kyrkornas inställning till till exempel slaveri, rasism och jämlikhet mellan könen har omprövats, skrev biskopen 2014.

Tänkvärda ord av biskopen.

Låt oss ta ännu ett citat ur biskopens bok ”Mer än ord”:

– Kyrkans trovärdighet som gemenskap präglad av medmänsklighet hör ihop med hur man behandlar sexuella minoriteter.

I morgon, 1 mars, får par av samma kön rätt att gifta sig borgerligt. Då träder riksdagens beslut om samkönad äktenskapslagstiftning i kraft, betydligt senare än i våra nordiska grannländer, men bättre sent än aldrig. Det handlar om juridiska rättigheter med ett stort symbolvärde.

Men störst av allt är kärleken, kunde man kanske tillägga?