Nu renas avloppsvattnet från Närpes i Metsä Boards reningsverk i Kaskö. Inom ett par veckor kommer även de nybyggda ledningarna att fyllas med Teuvahushållens avloppsvatten. Reningsverket har därmed hand om tre kommuners avloppsvattenhantering – Kaskö stad har ju sedan många år låtit skogsindustrin (tidigare Metsä-Botnia) ta hand om hushållens avloppsvatten.

I det inledande skedet utgick man från att fabriken i Kaskö skulle bli mottagare av avloppsvatten från ytterligare två kommuner. Kristinestad var med i förhandlingarna, men hoppade av efter bedömningen att det egna centralreningsverket i Björnesund vid västkusten ändå är i så gott skick med tillräcklig teknisk livslängd att samrening inte behövs. Avloppsvattnet från grannkommunen Bötom leds även till Kristinestad – det här samarbetet kring rening inleddes redan på 1990-talet.

Som SÖ berättade i lördags (28/1) håller man ändå dörren på glänt för Kristinestad. Vid invigningsfesten som hölls i den nybyggda förreningsanläggningen i Pjelax visade Närpes Vattens vd Kurt Rösgren ett rör där grannkommunen någon gång i framtiden kan koppla in sig. Det är i sig ett förutseende grepp. Reningsverkens teknik föråldras, utsläppsbestämmelser kan skärpas och någon gång i framtiden kan det gott hända att en anslutning till samreningen i Kaskö är ett förmånligare och miljömässigt förnuftigare alternativ än investering i befintligt reningsverk.

Samreningen är ett stort projekt, med 108 kilometer rör som nu leder till Kaskö. Det har kostat 10 miljoner euro, och aktualiserades eftersom reningsverket i Finby och reningsverket i Teuva stod inför moderniseringskrav. Därmed slipper man även den punktbelastning på Närpes å som reningsverket i Finby de facto har inneburit. Även om avloppsvattnet renas blir det alltid utsläpp som belastar vattenmiljön, och Närpes å med tidvis liten vattenföring är mera utsatt än havet utanför Kaskö.

Det har inte varit lätt för det kommunalägda bolaget Närpes Vatten Ab att övertyga invånarna i Närpes om nyttan med att ansluta sig till den kommunalt ordnade centrala avloppsvattenreningen. Utbyggnaden går långsamt, många är motsträviga.

Det var det kommunalägda bolaget Närpes Vatten som var pådrivande när Närpes stad fastställde verksamhetsområdet för avloppsnätet, som i ett slag utvidgades till att omfatta stora delar av kommunen, och man hänvisade då till den statliga avloppsvattenförordningen.

Denna förordning har flera gånger luckrats upp. Till skillnad från Närpes har de flesta österbottniska kommuner valt att avvakta med att bygga ut det kommunala avloppsnätet till byarna, främst av ekonomiska skäl. Det blir dyrt med långa rördragningar från avsides byar och där kan andra lösningar vara kostnadseffektivare.

Visst är det bättre för vattenmiljön om avloppsvattnet renas effektivt centralt. Samtidigt måste man alltid ställa nyttan för dylika krav i förhållande till kostnaderna för den enskilde konsumenten och för samhället och till den verkliga belastningen på miljön. Visst finns det en hel del fall där kostnaderna förefaller höga i förhållande till belastningen. Därför är det många som söker om befrielse från tvånget att ansluta sig och ju fler som befrias desto mindre inkomster får vattenbolaget.