Åldringsvården är det viktigaste temat i vårens kommunalval. 94 procent av de tillfrågade lyfter fram just omsorgen om de äldre i en undersökning som Stiftelsen för kommunal utveckling låtit göra med anledning av det kommande kommunalvalet. Kommunens ekonomi och skuldsättning (93 procent), hälsovården (93) och sysselsättningen (92) är andra högprioriterade frågor hos väljarna – vilket är rätt förutsägbart.

Man kan utgå ifrån att åldringsvården och servicen inom sjuk- och hälsovård också i denna valkampanj kommer att lyftas fram som hjärtefrågor av många kandidater.

Det motsägelsefulla är att det här är områden som kommunalpolitikerna snart inte har något att göra med. Om regeringens stora vårdreform (”sote”) blir verklighet kommer ansvaret för all social- och hälsovård från och med 2019 att ligga hos landskapen. Kommunerna och deras förtroendevalda fråntas beslutanderätten om äldreboenden, tandläkarmottagningar, hälsovårdscentraler med mera – just de frågor som väljarna rankar högst i undersökningen.

De nya förtroendevalda som tillträder 1 juni 2017 kommer att ha ansvaret för social- och hälsovården i hemkommunen i högst 1,5 års tid – såvida vårdreformen verkställs enligt regeringens planer. Fram till ingången av 2019 kommer det redan att ske en toppstyrning som begränsar kommunernas bestämmanderätt samtidigt som en avveckling av de kommunala vårdstrukturerna till förmån för landskapsstyret kommer att ske.

Redan nu måste kommuner och samkommuner ha tillstånd av staten för större investeringar inom social- och hälsovården, vilket till exempel Närpes har sökt och beviljats för de pågående byggprojekten på hvc-området.

Under återstående mandatperiod – 2,5 år – får de kommunala beslutsfattarna fokusera på helt andra frågor än de som väljarna nu högprioriterar.

De kandidater som bygger upp sin kommunalvalskampanj med löften att de ska jobba för bättre äldreomsorg och hälsovård är därmed inte helt ärliga i sin konsumentupplysning gentemot väljarna. (Å andra sidan finns en förmildrande omständighet; det finns inte ännu några slutgiltiga beslut om vårdreformen).

För att säkert kunna påverka vården bör man ställa upp i valet till landskapsfullmäktige nästa år, 2018. Men det kommer att bli mycket svårt att vika sig en plats i landskapsfullmäktige. Avsaknaden av regionala kvoter betyder att partierna får ta sig en och annan funderare på hur de ska bära sig åt för att trygga en någorlunda rimlig representation från Sydösterbotten.

Enligt undersökningen från Stiftelsen för kommunal utveckling anser endast 41 procent av de tillfrågade att kommunsammanslagningar är en viktig fråga. En förklaring till det här kan vara att kommunkartan kraftigt ritats om under de senaste åren och ett stort antal små kommuner har uppgått i större.

I och med att landskapen övertar ansvaret och finansieringen av vården kan det enligt stiftelsens ombudsman Antti Mykkänen även bli ”lättare” att vara kommunalpolitiker.

Det finns färre saker att fokusera på, och budgeteringen av utgifter underlättas när de stora momenten försvinner.

Och visst finns fortfarande saker att göra för en förtroendevald: Barnomsorg, utbildning, tekniska sektorn, fritid och kultur, näringslivssatsningar...

Men 2019 har de förtroendevalda en annan roll än 2017.