Problemen med spelkritik

Publicerad 13 juli 2010 kl. 10:01. Senast ändrad 13 juli 2010 kl. 10:00

Spelens betyg är alltför höga och likartade. Förändringar behövs omedelbart.

Jag tycker om att tycka saker. Jag tycker om att läsa vad folk tycker om saker. Om film, musik och - givetvis - spel. När det talas film och musik i kamratkretsen är åsikterna ofta väldigt spridda, vissa hatar rap, andra förstår inte alls amerikanska tonårskomedier (räcker upp en hand!) och något så simpelt som en skådespelarinsats kan väcka starka känslor åt båda hållen.

Detta avspeglas på kritikerna. När jag inte har något vettigt att göra brukar jag klicka runt på Metacritic.com, och se vad folk som har betalt för att tycka saker har att säga. Oavsett hur hyllad en viss storfilm må vara så finns det alltid någon som tycker annorlunda. Avclub.com sågade Avatar längs fotknölarna, medan USA Today gjorde det motsatta och hyllade hårt kritiserade Alice in Wonderland.

Låt oss samtidigt ta en titt på ett av den senaste tidens största spelsläpp - Super Mario Galaxy 2. Idel hyllningar. Spelet snittar smått otroliga 98 av 100 poäng baserat på 75 recensioner, varav det lägsta individuella betyget uppgår till 90. Imponerande, minst sagt. Och därmed anar jag att någonting inte står helt rätt till.

Jag säger inte att Super Mario Galaxy 2 är ett dåligt spel. Själv hyllade jag det som tidernas bästa tredimensionella plattformsspel för några veckor sedan. Men att så många människor kan ha så likartade åsikter köper jag inte riktigt. Spelet handlar trots allt om en rund rörmokare som hoppar på fantasifoster inom ramarna av en otroligt banal historia. Att alla tycker att spelet är Guds gåva till spelvärlden är därför ytterst orimiligt, jag vet att det finns folk som tycker motsatsen. Men av någon anledning tillåts de inte komma till tals.

Det handlar inte om en isolerad händelse. Grand Theft Auto IV skapade stora rubriker när det kammade hem toppbetyg efter toppbetyg för några år sedan (även det har 98 av 100 på Metacritic) men har i efterhand ifrågasatts rejält av världens samlade spelare. Samma sak gäller The Legend of Zelda: Twilight Princess och Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots.

Spelkritikerna verkar nästan vara rädda för att tycka annorlunda. Spelare blir upprörda när uppföljaren till deras favoritspel får betyget 7 av 10, något som i filmvärlden skulle klassas som mycket bra för att vara en uppföljare. Gränsen för "positiva" spelbetyg på Metacritic.com går vid 75 av 100, samma gräns för filmer, böcker och musik ligger på 61 av 100. En smått astronomisk skillnad.

Hur har den här skillnaden uppstått? Jag vill påstå att klyftan mellan ett riktigt dåligt och riktigt bra spel är större än den mellan riktigt bra och dåliga filmer. Vi hör sällan om "trasiga" filmer, verk som inte riktigt fungerar ens på en teknisk nivå. I spelvärlden är trasiga spel fortfarande vardagsmat, spelet Naughty Bear (39 av 100) är ett exempel på sådant. Bildhastigheten är på tok för låg, kontrollen inte särskilt responsiv, spelet kraschar och den artificiella intelligensen är ickeexisterande. Spel som fungerar felfritt rent tekniskt förtjänar därför att premieras - de är trots allt otroligt mycket bättre än branschens sanna bottenskrap.

Jag vill påstå att det i slutändan handlar om en mognadsfråga. På sikt - när det grafiska taket nås under kommmande generationer - kommer ett antal spelmotorer att bli dominerande och putsas i oändlighet för att få bort alla skavanker. Om utvecklarna använder dessa i större grad än nu kommer de tekniskt brisfälliga spelen att försvinna, och därmed kommer hela betygsskalan att förskjutas - det kommer att räcka med att spel helt enkelt är tråkiga för att kamma hem bottenbetyg.

Men jag vill även se en förändring i mediabevakningen. I dagsläget är det nästan enbart spelexperter som tillåts recensera spel - de som kommer från det så kallade "kärnlägret" - och därmed framstår åsikterna som alltför likartade. Jag vill se alla möjliga personer recensera spel. Någon som aldrig rört en handkontroll tidigare ska ta sig an Super Mario Galaxy 3, och folk som är obekanta med Halo-mytologin ska recensera Halo: Reach. Mångfacetterade åsikter är i slutändan enbart positivt för spelbranschen. Låt oss få ta del av dem så snabbt som möjligt.

Benny Holmström