Den konstgjorda sjön Forggensee i anslutning till floden Lech ligger alldeles i närheten av Fussen. Sjön används för utvinning av vattenkraft men även för bad och rekreation. Det är även möjligt att åka på organiserade båtturer på sjön.
En resa till Tyskland och Österrike
Publicerad 14 juni 2010 kl. 14:17. Senast ändrad 14 juni 2010 kl. 14:21
LÄSARBIDRAG. Att barnfamiljer reser till södern är mer regel än undantag idag. Men det går att resa med barn även på andra sätt.
Blomsterprakt i byn Schwangau som ligger strax nedanför slottet Neuschwanstein.
Sommaren 2004 var en regnig historia. I slutet av sommaren började vi, liksom säkert många andra, att bli lite desperata. Snart skulle den efterlängtade sommaren vara slut innan den ens på allvar hade börjat. Alla söderresor gick med förståelse åt som smör i solen denna sommar. Någon enstaka plats går det väl alltid att få tag på, men att hitta en resa för en familj som vår, på den tiden bestående av fem personer, lät sig inte göras. Vi har annars undvikit resor till Medelhavet under högsommaren av rädlsa för att värmen skulle bli för besvärande för både barn och vuxna.
I min ungdom arbetade jag två somrar i Tyskland, varav den ena i södra Tyskland på gränsen till Österrike och har sedan dess närt en önskan att resa tillbaka och återse platsen. Kanske vi kunde resa dit?
Staden Fussen där jag arbetade och bodde, ligger alldeles på gränsen till Österrike, och i närheten av det världsberömda slottet Neuschwanstein som ÖT (JT) skrev en artikel om just sommaren -04. Våra tre flickor som var i värsta prinsessåldern blev eld och lågor. Ett riktigt slott, dit måste vi åka!
Problemet var nu att det var början på augusti, dvs semestertid och högsäsong nere i Europa. Alla hotell och inkvarteringar i Fussen med omnejd var sedan länge fullbokade. Men, eftersom Fussen som sagt ligger alldeles på gränsen till Österrike, försökte vi och lyckades få tag på ett rum i ett litet pensionat i byn Vils på österrikiska sidan. Ett förmånligt flyg-hyrbil-paket för fem dagar tur-retur Hfors- Munchen bokades också.
Även när vi bilade ner till Helsingfors öste regnet ner. I Hfors hade vi turen att få övernatta hos goda vänner.
Väl framme vid flygfältet i Munchen fick vi vår hyrbil (en ny Peugeot med glastak, som gjorde att man verkligen kunde ta in det underbara alplandskapet). Döttrarna somnade innan vi ens hunnit lämna storstaden Munchen, och plötsligt fick vi en känsla av äventyr. Det här var något nytt för oss alla!
Snart var vi ute på tyska landsbygden, och vid första stoppet för mat fick vi uppleva det vi längtat efter hela sommaren. När vi öppnade bildörrarna flödade värmen in som när man öppnar dörren på en finsk bastu! Efter en wunderschön resa ner genom Bayern nådde vi Füssen och Österrike. Slottet såg vi redan en skymt av på avstånd, och rummet vi bokat visade sig vara två rymliga rum samt kök och badrum med badkar. Inte illa!
Eftersom slottet var huvudmålet med resan begav vi oss dit redan nästa morgon. Vi hade bokat biljetter och en guidad tur hemifrån. Att själv strosa runt på slottet är nämligen förbjudet. Efter en del vandrande, köande och väntande fick vi äntligen stiga in i slottet med våra tre förväntansfulla prinsessor. Vi blev inte besvikna. Slottet är helt överväldigande, och även utsikten därifrån är magnifik. Den där kung Ludwig (II), eller rättare sagt hans byggkarlar kunde sin grej.
På kvällen simmade vi vid en strand i närbelägna Hopfen am See. De följande dagarna strosade vi omkring i Füssen och jag fick återuppleva och dela med mig av gamla minnen till familjen, samt skapa nya. Staden Füssen ligger vid floden Lech, och har bla en medeltida stadskärna, en barockkyrka, ett benediktinerkloster, men även en hel del affärer och restauranger. Alldeles intill staden leder vandringsvägar ut i de vackra omgivningarna. Vissa partier av vägarna är delar av Via Claudia Augusta, en handelsväg som härstammar ända från romarrikets tid. En av dessa vandringsvägar leder till Hohenschwangau, ett anspråkslösare slott där Ludvig II växte upp. En annan väg leder till Alatsee, en liten alpsjö. För semestrare som värdesätter naturens skönhet erbjuder området oändligt många andlöst vackra upplevelser.
En dag bilade vi runt i de närbelägna trakterna på Österrikiska sidan samt besteg Tysklands högsta berg Zugspitze (2962 m) med tåg och linbana från Garmisch-Partenkirchen. Men största delen av tiden njöt vi av den tyska högsommaren som visade sig från sin bästa sida och tillbringade dagarna vid en liten alpsjö nära Hopfen, där vi solade och simmade i det idylliska landskapet. Alpsjöar kan vara hundratals meter djupa, vilket ger en speciell känsla när man simmar i dem. Även den lilla, prydliga, idylliska byn Vils visade sig vara en trevlig bekantskap med bondgårdar mitt i byn och blåsmusik på vardagskvällar. Kyrkan visade sig däremot vara en lite läskig upplevelse med hela skelett (reliker) i glasmontrar.
Eftersom det var högsäsong i Tyskland undvek vi de mest trafikerade vägarna för att inte hamna i Stau (trafikstockning). På vägen tillbaka till Munchen kunde vi inte undvika köerna helt, men vi hade gott om tid och försökte se fenomenet som en upplevelse i sig.
När vi kom hem hade sommaren äntligen kommit till Finland och vi fick njuta av vår sista semestervecka på Fäboda och vid villan på Ådön. Det blev trots allt en minnesvärd sommar!
Läsarbidrag / Janet Wallsten
dea_fi@yahoo.se