En blomstershow med stil

Publicerad 8 september 2010 kl. 09:49. Senast ändrad 10 september 2010 kl. 22:46

Trädgårdsintresset är stort i hela världen just nu. Störst är det antagligen i Storbritannien.

Under Chelsea Flower Show som pågick i maj 2010 sände BBC direkt från showen två timmar varje dag på bästa tänkbara tid. Jag hade turen att vara i London och kunde se utställningen "live" samt följa med sändningarna på tv.

Chelsea Flower Show är världens största trädgårdsutställning. Under sex dagar visas allt vad trädgårdsvärlden förmår när det gäller design och växter. Tjugo visningsträdgårdar och mängder av utställare garanterar att alla ska hitta något som intresserar.

Britterna är kända för sina välansade gräsmattor med rakskurna kanter och formklippta buskar. Men på årets Chelsea Flower show var naturen i fokus med halvt förvildade visningsträdgårdar. Jag såg betydligt mera blommande växter än vajande gräs. Och i vissa trädgårdar hade gräset fått växa rejält högt, till och med ogräs tilläts.

Andy Sturgeon som designat "The Daily Telegraphs" stora showträdgård tog hem det prestigefulla första priset. Årets "best in show" hade en touch av Medelhavsträdgård men bjöd också på klassiskt brittiskt växtmaterial, som irisar, geum och daggkåpa, silvergrå martorn, roströd euforbia, gråbladiga kungsljus med gula blomspiror och, som kontrast, tropisk libertia med kopparfärgade blad. Jag gissar att de häftigt kopparfärgade irisarna i enorma stenkrukor kommer att synas i många trädgårdar framöver.

Sturgeons vinnarträdgård var kontrastrik med strama metall-element som mötte vildvuxna mustiga perenner. Han har utgått från pergolagångar i kopparfärgat stål, som ser rostiga ut, och ramar in dem med gigantiska tallar. Helhetsbilden är viktig i trädgårdarna och i sista stund bytte Sturgeon ut en redan planterad korkek mot en tall.

Den rostiga trenden fortsätter ännu i år, "in rust we trust, säger britterna och låter gamla bruksföremål få nytt liv som planteringskärl och dekorationer.

Starka färger och häftiga kombinationer tilltalar nu världens trädgårdsdesigners. Darren Saines är britt men bor i Norge. Hans lilla trädgård med blåa bergvallmo, blåbärsris och ljung drog till sig många beundrande blickar. Här fanns också ett stenröse med en gammal tall som har ryckts upp med rötterna och fraktats till London.

Svensken Ulf Nordfjell som i fjol vann med sin svala nordiska stil har inspirerat en del av dem som skapade årets trädgårdar på Chelsea.

Vita vackra björkstammar sågs på flera ställen, och jag tyckte att en del av Nordfjells formspråk gick att spåra i Sturgeons vinnarträdgård. Vita digitalis verkar också vara omåttligt populära liksom lila alliumklot.

Att bygga en idéträdgård i Chelsea brukar kosta runt hundratusen euro, minst. Men det fanns en trädgård som slog alla rekord, kostnadsmässigt. Den dyraste trädgården någonsin var en skapelse med diamanter och juveler till ett värde av 20 miljoner pund insprängda bland plantorna, allt sponsrat av en juvelerare på Bond Street. Väktare omgav ständigt denna bling bling-trädgård som faktiskt var ganska vacker.

En intressant satsning var "Places of change", den till ytan största trädgården någonsin på Chelsea. Trädgården är ett samarbetsprojekt mellan många olika organisationer och bland de som byggt trädgården finns många hemlösa. Man jobbade med återanvändning och strävade inte efter att skapa klassiskt vackra blickfång. I stället handlade det om att överraska betraktaren och väcka diskussion. För planeringen stod Paul Stone som i katalogens förord säger att projektet känts som att ta ett steg rakt in i det okända. Mycket av växtmaterialet har drivits upp från frön och lökar av människor som traditionellt klassas som socialt utslagna.

Med "places of change" får man också en ny syn på odlande. Det handlar inte bara om att skapa en vacker plats utan också om en verksamhet som kan ge ny mening åt människors liv. Att se hur det man sått verkligen gror och växer är ganska fantastiskt.

Trädgårdstomtar är förbjudna på Chelsea men i övrigt finns det mesta att se och köpa på denna enorma tillställning. Vad som händer med alla växter och allt material efter att showen avslutats vet ingen med säkerhet. Mycket såldes de sista timmarna på lördagen då besökarna tävlade om att komma över de åtråvärda växterna. Det material som används i showträdgårdarna är noga utvalt och av toppklass så den som har möjlighet att frakta hem växter gör helt klart verkliga kap. En del trädgårdar byggs faktiskt upp i sin helhet på något annat ställe.

Inne i ett enormt tält på området presenterades en del av alla de växtsällskap som finns inom Royal Horticultural Society. Där kunde man också se växtnyheter och fantastiska exemplar av alla sorts växter till exempel alunrot i alla tänkbara färger, rosor och japanska lönnar.

Återvinning är ett viktigt ledord för showen och i stort sätt allt tas om hand och får nytt liv någon annanstans. Soporna sorteras nogrannt.

Alla trädgårdsintresserade borde någon gång åka till Chelsea Flower show för att få uppleva stämningen där. I år var vädret vackert och samtliga showdagar utsålda. Det betydde trängsel nästan direkt klockan 8 då portarna slogs upp. Men trots att många ville se samma lilla täppa samtidigt var stämningen god och man såg till att ge varandra plats. "Stunning" (förtjusande) var ett ord som användes flitigt av besökarna.

Det går inte att köpa biljetter till Chelsea flower show vid grinden, i stället måste de bokas på förhand. Jag bokade biljetter i början av april och då var redan vissa dagar utsålda.

Ja visst, det hör till med hatt på Chelsea Flower show. Kommer man utan finns det snygga att köpa. Jag inhandlade årets huvudbonad; en stor stråhatt i cerise.

www.rhs.org.uk/shows... /rhs-chelsea-flower-show

Anne-May Wisén