Digital vrede
i God of War III

Publicerad 16 mars 2010 kl. 13:23. Senast ändrad 17 mars 2010 kl. 09:00

RECENSION. God of War III är inte ett spel för barn. Blottade kvinnobröst hör till vanligheterna, och våldet är riktigt extremt. Tarmar rinner ur uppskurna bukar, huvud avlägsnas från halsar och ansikten smulas sönder. Det är hårt och brutalt, men hela tiden med den ack så viktiga glimten i ögat. Jag jublar istället för att blunda. Ibland med skräckblandad förtjusning, men ändock förtjusning.

Spelet börjar i samma stund som föregångaren slutade - på titanen Gaias rygg på väg mot toppen av Olympen, gudarnas högsäte. I God of War-serien är det tradition med extremt imponerande öppningsbanor, och trean höjer ribban ytterligare. De första 45 minuterna av spelet kan vara de mest imponernade jag sett i spelväg överhuvudtaget, så sanslöst storslaget att jag nästan kippar efter andan. Det står klart att spelet omöjligt kan hålla samma standard särskilt länge till - och det gör det inte heller.

God of War III är ett spel med klart definierade toppar och dalar. Mer så än föregångarna. När det är som bäst är det verkligen helt fenomenalt, men däremellan kommer patier som inte känns helt hundraprocentiga. Det är hela tiden underhållande, men de vanliga striderna - de som äger rum mellan de flertaliga och fantastiska bossarna - är ofta mindre inspirerande, trots att de rent mekaniskt är bättre än tidigare. Det känns som om utvecklarna fokuserat för mycket på de nya inslagen istället för att återanvända seriens urstarka kärna. Det är påfallande ofta man tvingas ta kontroll över en cyklop för att kunna ta sig vidare. Ibland vill jag bara slåss utan större komplikationer.

Pusselvariationen är dock enormt stor. Så stor att det nästan känns som slöseri. Ett inslag kan introduceras och försvinna inom loppet av tio minuter. Jag hade inte alls haft något emot om de återvände senare. Det gör de inte.

Men detta gör även spelet mindre förutsägbart. Trots att man i inledningen introduceras för flera kommande bossar känns det aldrig som om spelet följer en given mall. Den mest episka striden i hela spelet kan börja utan vidare förvarning, och en konfrontation som hajpats de föregående tjugo minuterna kan vara över på ett kick. Man vet helt enkelt aldrig vad som händer härnäst, ett stort plus i ett spelklimat där motsatsen alltför ofta är praxis.

Presentationen är oklanderlig. Mellansekvensernas unika stil utklassar till och med filmsnuttarna i originalspelet, och omgivningarna slutar aldrig imponera med deras grandiosa skala. Vid väl utvlada tillfällen kan man till och med zooma in, panorera och studera detaljerna, något som seriens förutbestämda kameravinklar rent generellt inte tillåter. Musiken är lika episk som vanligt, och de högklassiga röstskådespelarna levererar med alltid lika fantastiska Linda Hunt i spetsen. Den allra första repliken i spelets intro ger mig fortfarande rysningar.

Tekniskt må spelet inte riktigt leva upp till de ledande titlarna på Playstation 3, men den genomgående silkeslena bilduppdateringen och de frånvarande laddningstiderna gör mycket för att fånga en i spelvärlden. Kratos har även begåvats med ett betydligt livfullare minspel än tidigare. Man riktigt kännner hans vrede genom tv-rutan.

Handlingen är rak och enkel, utan vidare krusiduller. Ursinnige Kratos, den före detta krigsguden, ska fullborda det blodiga korståg mot de grekiska gudarna han inledde i föregångaren. Något annat bryr han sig inte om, men mot slutet av spelet drar Sony Santa Monica fram människan ur odjuret, och det hela känns lite för plötsligt, lite krystat. Med mer tid hade jag kunnat köpa det hela, men som det är nu fungerar det inte riktigt. Avslutningen av spelet är även ett litet antiklimax, jag hade väntat mig lite mer. Något som kanske även kommer om Sony Santa Monica beslutar sig för att färdigställa det ursprungliga och bortklippta slutet.

Jag kan inte undgå att känna mig lite besviken. Men det har mer att göra med de mästerliga föregångarna än spelets egna meriter. Som helhet är God of War III nämligen ett av den här konsolgenerationens bästa actionäventyr. Stundtals fruktansvärt storslaget, stundtals mindre imponerande. Hela tiden väldigt, väldigt roligt.

Betyg 4/5

Benny Holmström benny.holmstrom@hssmedia.fi