Länge tog det men till sist kom idrottens skiljedomstol Cas med sitt domslut i fallet Therese Johaug. Hennes dopningsavstängning förlängdes från de 13 månader hon dömts till i Norge till 18 månader. I Norge har det här väckt ont blod. Såväl landslagskollegor som förbundsfolk har tyckt att domen är orättvis och från norska skidförbundet har det kommit krav på ändrat regelverk för dopning. I bland annat Finland har tongångarna varit mer sansade och de flesta verkar vara överens om att det var på sin plats med en skärpning av straffet sett till förseelsens art.

På norska skidförbundet pratar man nu alltså om att reglerna borde ändras. Norrmännen vill göra skillnad på medvetet fusk och misstag. Det kan låta bra men frågan är hur man bevisar det.

Ska man tro på idrottaren själv – vilket man enligt norrmännen tydligen ska göra i det här fallet – är det knappast någon som någonsin gjort sig skyldig till medveten dopning.

Det hela blir inte bättre av att norrmännen ofta varit bland de mer högljudda när det gällt att kräva hårda straff åt andra för deras dopingförseelser. Svenske dopningsexperten Arne Ljungqvist konstaterar också att "det ger ett olyckligt intryck då man tycker att alla andra ska straffas hårt men vill ha mildare regler för egna utövare" (Svenska yle). Även om Johaugs dopning är precis så oavsiktlig som hon påstår ändrar det inte på det faktum att hon ertappats med ett prestationsförhöjande medel i form av anabola steroider i kroppen. Enligt henne ska hon ha fått det ur en salva – vars förpackning har en varningssymbol med ordet "doping" på sig.

En grundsten i dopningsreglerna är att idrottaren själv ensam bär allt ansvar för vad man stoppar i den egna kroppen. Det går inte att flytta över ansvaret på någon annan.

En annan sak som ger ett minsta sagt "olyckligt intryck" är att norska skidförbundet fortsätter stöda Johaug ekonomiskt trots dopningsavstängningen. Förbundet har också stått för skidåkarens rättegångskostnader.

Ett stort problem för Johaugs anhängare verkar vara att det är just Therese Johaug som åkt fast för dopning. Hon har ända sedan sitt internationella genombrott varit en stor publikfavorit, speciellt hemma i Norge men också utomlands. Det passar inte in i bilden att en så sympatisk och omtyckt idrottare som Johaug ska vara dopad och därför tycker många att hon måste vara oskyldig.

Skulle det ha handlat om exempelvis en östeuropeisk idrottare (eller finsk för den delen) hade knappast många höjt på ögonbrynen, och än mindre haft någon förståelse för idrottarens försvarstal. Flera hade antagligen krävt en lång avstängning.

18 månader är fortfarande en relativt kort avstängning sett till att det faktiskt handlar om anabola steroider och visar att man valt att tro på att Johaug inte medvetet dopat sig.

Det norska agerandet i fallet Johaug ger inte bilden av en nation som tar antidopingen på allvar. Snarare visar det en nation som anser att de egna idrottarna ska stå över de regler som man kräver att andra ska följa.

För idrottens trovärdighet är det väsentligt att det finns fungerande dopningskontroller och att reglerna är de samma för alla.