Inte blir de utan jobb i alla fall, alla de journalister som dagligen arbetar med att bevaka och rapportera om president Donald Trumps bravader och uttalanden. Nu har det då skett igen, att den 45:e amerikanska presidenten orsakat ramaskri.

Den här gången handlar det om helgens händelser i Charlottes­ville, Virginia där nationalister och så kallade ”vit makt”-anhängare drabbade samman med motdemonstranter, vilket ledde till att en motdemonstrant dog av sina skador, och flera skadades, efter att en bil kört in i folkmassan.

Händelsen i sig har skapat stora rubriker, men vad som gett upphov till ännu större uppmärksamhet är president Trumps reaktion på det skedda. Han har nämligen inte tagit avstånd från Ku Klux Klan och de nynazister och ”vit makt”-anhängare som hade tagit sig till demonstrationen för att med facklor skandera antisemitiska och rasistiska slagord.

Eller, han gjorde ett halvhjärtat försök under måndagen att sopa sitt tidigare uttalande under mattan. Under helgen hade han nämligen anklagat alla inblandade, alltså också dem som föll offer för våldet, för det skedda. Men som med så många andra saker har han nu ändrat sig igen, och återgått till sitt första uttalande.

Nu påstår han alltså, vilket enligt medierna är helt utan grund, att dessa nationalistiska grupper är offer för våld från den alternativa vänstern och är oskyldigt förtalade av landets fejkmedier.

Dagens Nyheter är upprörd över presidentens agerande och konstaterar att mycket kan sägas om tidigare amerikanska presidenter, men aldrig någonsin förut har det hänt att någon av dem skulle ha försvarat nazismen.

Enligt tidningen tror man att Trump nu på allvar har börjat gräva sin egen politiska grav, då allt fler republikanska kongressledamöter och viktiga näringslivschefer börjat ta avstånd från presidenten. Han är nu allt mer isolerad på toppen.

Några andra som verkar lite isolerade här på närmare håll är Sannfinländarnas utbrytargrupp ”Blå framtid”. För att riksdagsgruppen formellt ska kunna bilda partiet Blå framtid behöver de samla in 5 000 underskrifter. Hittills har man lyckats skrapa ihop runt hälften av den mängden.

Gruppen ordnade under måndagen ett sommarmöte i Esbo, och som en tydlig känga till det tidigare partiet passade man på att meddela att hos Blå framtid kan ingen som dömts för hets mot folkgrupp verka. Politiken, ja den har däremot inte genomgått några större förändringar, och speciellt inte invandringspolitiken.

Realism utan rasism kallar de sin politiska linje. Vackert så, men uteslutande av medlemmar som dömts för hatbrott ger inte per automatik ett rasismfritt parti.

Det återstår att se vilken färg blå verkligen är i praktiken enligt Blå framtid, men i USA har alltså den bruna färgen vädrat morgonluft på sistone.

Man kan ju hoppas att framtidens färg är av inkluderande sort, såsom regnbågsfärgen, och inte bara här i Österbotten, utan också i världen i stort. Med tanke på helgens händelser känns det mer angeläget än någonsin.