Det börjar snart vara en urvattnad kliché att säga att Kaskö är i kris. Det har sagts så många gånger att det nästan tappat sin mening. Men samtidigt verkar det inte finnas någon hejd på de kriser som den lilla staden lyckas hamna i.

Som om det inte räckte med hög arbetslöshet, en krisande ekonomi, åldrande befolkning och mögligt daghem är staden nu i den smått osannolika situationen att man snart inte har några ledande tjänstemän.

Det är exceptionellt att tre ledande tjänstemän i en kommun, inklusive stadsdirektören, säger upp sig inom en månad (som SÖ berättar mer om på sista sidan). När det drabbar en så liten organisation som Kaskös blir följderna än mer förödande.

Det är svårt att se något direkt samband mellan de tre avhoppen och man får anta att det mer eller mindre var en ren slump att de alla kom så nära inpå varandra. Orsakerna till att någon lämnar sitt jobb kan vara många och man ska akta sig för att läsa in allt för mycket i enskilda fall. Ibland lämnar folk faktiskt sina jobb av helt naturliga orsaker utan att någon bakomliggande konflikt existerar.

Men börjar man ana ett mönster kan det i alla fall ge orsak till viss oro. Det har nu fått stor uppmärksamhet att tre ledande tjänstemän slutar nästan samtidigt men att personal säger upp sig är inget nytt fenomen i Kaskö. Det har länge också talats om hög sjukfrånvaro bland stadens anställda.

Det kan bero på arbetsklimat, det kan bero på arbetsbörda och resursbrist, det kan vara något annat eller en kombination av olika faktorer. Oavsett ser det inte bra ut.

Vill man kan man förstås se det hela som symptom på en organisation som helt enkelt inte längre fungerar fullt ut som den ska. Det råder en allt större obalans mellan den service staden borde producera och de resurser man har att göra det med.

Varken pengar eller personalstyrka räcker till. I slutändan handlar det om hur Kaskö ska få sin ekonomi i balans utan att samtidigt förlora all den service som invånarna förväntar sig – och i många fall har rätt att kräva.

När situationen är som den är blir det också svårare att rekrytera kompetent personal, oavsett om det då handlar om en vårdare eller stadsdirektör.

Men utan ledande tjänstemän klarar man sig inte. Med budgetunderskott, samarbetsförhandlingar, fusionsutredningar och dagisbyggen framför sig behöver staden någon som kan hålla i trådarna. Också den dagliga verksamheten kräver att det finns folk på alla stolar för att arbetsbördan inte ska bli för stor för den kvarvarande personalen.

Speciellt stadsdirektörstjänsten ger de förtroendevalda något att fundera på. Ska man snabbt försöka hitta en permanent lösning eller något temporärt? Ska man söka någon helt ny utifrån eller lyfta fram någon som redan känner till huset?

I en liten organisation som Kaskös ställs det stora krav på tjänstemännen. När personalstyrkan är liten måste de i många fall vara mångsysslare som bemästrar många olika områden. Arbetsbördan kan också bli stor.

Men det är också svårt att få sådana kompetenta personer att söka sig till en liten kommun som Kaskö – och ännu svårare att få dem att stanna kvar. Ekvationen är inte lätt att lösa.