Känslorna har svallat länge och åsikterna om vad som borde göras för att komma till rätta med skarvproblemet går isär. En del åtgärder har, med rätta, ifrågasatts.

En av de mera omdiskuterade är då man i Sastmola ansökte om och beviljades tillstånd att skrämma bort skarven. Där fanns 2015 Finlands största skarvkoloni med drygt 4 000 bon. Följande vår började man skrämma skarvarna med hjälp av kanonskott och fåglarna sökte sig bort från Sastmola.

Det att skarvarna skrämts bort eliminerade dock inte problemen utan andra fick ta över svårigheterna. Skarvarna flyttade norrut mot bland annat Kristinestad och Närpes. Svårt drabbad är nu Storgrynnan i Pjelax, där skarvkolonin uppskattas vara en av de största i landet.

De flesta torde kunna vara överens om att skarven är ett problem men då det gäller vilka åtgärder, när de ska vidtas och var går åsikterna ofta starkt i sär. Skrämseltaktik, äggprickning och avskjutning är exempel på metoder som diskuteras för att minska på skarvpopulationen.

Nu vill Österbottens landskapsstyrelse att naturvårdslagen ändras, så att den tillåter åtgärder också om enbart risk för allvarlig skada föreligger. I ett brev till riksdagen finns ett färdigt förslag till hur lagen kunde ändras, så att den tillåter att fiskare skjuter skarv på problemområden.

Förslaget ger bland annat fiskare rätt att störa eller döda skarvar genom att skjuta nära fångstredskap och på problemområden, där skarvkolonierna orsakar speciellt stor skada på fiskbeståndet. Nu förutsätter lagen att skadan ska vara påvisad, och det betyder att de åtgärder som sätts in mot storskarven kommer för sent.

I Europaparlamentets förslag till resolution om skarven sägs att vetenskapliga bevis på att en skada uppstått inte är nödvändiga i varje enskilt fall. Det ska vara tillräckligt att en framtida skada kan förutses, när man behandlar undantagstillstånd.

Alla initiativ för att minska det byråkratiska virrvarret är välkomna. Fortgående kartläggning är också viktig så att alla berörda kan följa med utvecklingen.

Tidiga åtgärder kan också betyda att problemen inte hinner bli så stora. Om inget kan göras finns det risk för att drabbade tar lagen i egna händer. Det har troligen tyvärr också skett på sina håll.