”Ett torg är en planerad öppen plats i en tätort, som är en del av det offentliga rummet”. Den beskrivningen ger Wikipedia efter en googlesökning på ordet torg.

Den enda gång uppslagsverket använder ordet ”fordon” är i följande beskrivning:

”Ett torg är oftast en rektangulär plats och är delvis avstängt för fordonstrafik.”

I Kristinestad är det tvärtom. Fordonstrafiken är lika livlig på torget denna onsdag eftermiddag som andra vardagar. Torget fylls med bilar, medan bänkarna som kunde ge torget en möjlighet att vara mötesplats har burits bort och står nu oanvända i något lager.

Kristinestad har en lång tradition av torgkultur, som handelsplats och mötesplats. Gamla bilder från torget i tidigt 1900-tal visar en livlig kommers, inte helt olikt de marknader som ordnas i dag, om än i mindre skala.

Sedan både glasskiosken och den asiatiska matvagnen försvann härifrån blev torget nästan uteslutande en parkeringsplats för bilar.

Att en av orsakerna till att matvagnen och kiosken fick flytta på sig var att de utseendemässigt inte passade in i torgmiljön låter i sig rimligt, även om det förefaller en smula motsägelsefullt att man driver bort handeln från en plats där den egentligen hör hemma. Parkeringsrutorna på torget kunde inskränkas med samma hänvisningar till det estetiska. Åtminstone sommartid.

I Närpes finns inte samma gamla tradition av torghandel och torgkultur som i Kristinestad, men där görs nu insatser för att skapa ett torg. Närpesborna vill gärna ha ett bilfritt torg, som ska vara en mötesplats och en plats för försäljningsbord och uteserveringar.

Hur stor insats krävs för att göra torget i Kristinestad åtminstone delvis avstängt för fordonstrafik, så att ett offentligt rum kan ta form? Traditionen finns redan.

Torgförsäljarna med sina blommor och grönsaker utgör i dag det enda levande kring torgmiljön. Det tackar vi för. Men det blir torgförsäljarna som får svara på torgbesökarnas frågor, när dessa söker en plats att vila benen.

Det hjälper inte nu att där fanns bänkar i fjol.