Vad ska ske med det gamla skolhuset i Nämpnäs? Ska det rivas, säljas eller byggas om för nytt ändamål? Det här är frågor som nu ställs i Närpes efter att SÖ nyligen (14/9) berättade att tekniska nämnden i nästa års budget reserverar ett anslag för rivning av skolhuset.

Ett anslag för rivning är inte det samma som ett beslut om rivning. Samtidigt kan ett beviljat budgetanslag för detta ändamål av vissa ändå tolkas som grönt ljus för rivning, som kan minska tekniska sektorns intresse för att ens utreda andra alternativ.

Skolhuset i Nämpnäs diskuterades även i stadsfullmäktige på måndagskvällen. Stadsstyrelsens ordförande Olav Sjögård (SFP) poängterade att ingen rivning sker förrän utredning skett.

Ändå väcker tågordningen frågor. Vore det inte förnuftigare att som första utgångspunkt ha att fastigheten ska säljas – såvida den inte längre behövs i stadens egendomsmassa.

Tekniska direktören säger att ingen visat intresse för skolfastigheten, hänvisande till en tio år gammal utredning, och tillägger att intresserade ju kan ge ett anbud som man får ta ställning till (SÖ 16/9)

Ett sådant tillvägagångssätt är ändå inte att rekommendera. När man realiserar kommunal egendom (skattebetalarnas) ska inte ”först till kvarn”-principen tillämpas. Ska man sälja till första bästa som ger ett anbud? Eller förkasta det första och godkänna nästa? Hur vet man om prisnivån är den rätta?

Ett sådant förfarande riskerar, både i detta fall och rent allmänt, begränsa antalet potentiella köpare. En fastighetsaffär på sådana premisser ligger varken i stadens eller i köparens intresse, eftersom det skulle föranleda spekulationer och misstankar om ”insidesaffärer” och ”bortslumpning”. Ingen kan ju förväntas veta vilka av stadens fastigheter som just nu råkar vara till salu och tillfälligheter ska inte få styra.

Om staden inte längre behöver det gamla skolhuset i Nämpnäs, om Närpes bostäder saknar intresse och om det inte finns allmännyttig sammanslutning i byn som har konkreta planer för huset och på de grunderna kunde tänkas få det förmånligt – då är det enda rätta att enligt regelboken bjuda ut huset till försäljning. Då får alla inom utsatt tid inlämna anbud, och därefter säljs det till högstbjudande, såvida priset bedöms vara acceptabelt. Svårare än så är det inte.

Om det visar sig att intresset är noll kan man börja fundera på andra alternativ, såsom rivning, för det kostar ju även att äga obehövliga fastigheter. Men i Närpes med god sysselsättning och brist på hyresbostäder finns företag som behöver förmånligt boende för säsongarbetskraft och veckopendlare.

Nämpnäs var en av de tre skolor som strök med när skolnätet i västra Närpes gallrades ut för tio år sedan. Även skolorna i Rangsby och Töjby stängdes, då Norrnäs skola blev uppsamlande skola under det nya namnet Västra Närpes skola. Det finns en viss verksamhet i Rangsby och Töjby skolhus.

Efter att skolan stängdes kunde huset i Nämpnäs användas som daghem, men då Skogsdungen i Kalax blev klar tömdes det. Skolhuset bedöms vara i gott skick och därför känns talet om rivning förhastat.

Tanken har redan framkastats att staden kunde ha huset som ett slags reserv ifall det plötsligt uppstår behov av tillfälliga lokaliteter, till exempel på grund av akut platsbrist i skola eller daghem, eller en vattenskada som kräver renovering och evakuering.