Den 13 mars 1940 slutade vinterkriget, under vilket Finland kämpat för sin existens. Kriget pågick i 105 dagar och motståndaren, stormakten Sovjetunionen, dikterade hårda fredsvillkor. Finland måste bland annat avträda Karelska näset.

Många som upplevde den stunden förknippar fortfarande psalmen Vår Gud är oss en väldig borg med det tunga beskedet. Psalmen ljöd bland annat i radion, i samband med att det förkunnades att kriget var slut.

Det talas visserligen om segrare och besegrade då krig är över och de senare är tvungna att göra eftergifter. Den bistra sanningen är att i krig finns det sist och slutligen bara förlorare. Skillnaden är att den ena partens förluster är större än den andras. Vilka de materiella skadorna är kan rätt enkelt konstateras men det mänskliga lidande som är följden av krig är svårt att mäta. Dit räknas livslånga trauman, invaliditet eller förlust av nära och kära.

Sedan 1967 infaller den nationella krigsveteranveckan också i mitten av mars. Veckan är äldre än så, den firas nu för 51:a gången. Genom att koppla ihop den med krigsslutet vill man påminna om det hårda och envisa motstånd lilla Finland kunde stå för under en av de kallaste vintrar i mannaminne.

Nu riktas också blickarna mot den glesnande skara av veteraner och krigsinvalider, som försvarade vårt land under både vinterkriget och senare under fortsättningskriget. De tvekade inte att ställa upp då deras insatser behövdes. Först fick de order om att kämpa för fosterlandet. Efter krigsslutet började det tunga återuppbyggnadsarbetet. Det blev inte lättare att leva med minnena under de tider då många ansåg att krigen skulle man helst inte tala om.

I det snart 100-åriga Finland är inställningen till dem som var med och byggde upp vårt välstånd lyckligtvis en annan. Alla veteraner är nu över 90 år och många behöver olika slag av hjälp. Det finns redan en hel del att få, men önskemål om utökning framförs också.

Staten gav dem order om att kriga och då bör staten också ta hand om dem under det här livsskedet, motiverar veteranorganisationer ett initiativ de tagit. De vill få större flexibilitet så att veteraner med fronttecken kan få liknande hemtjänster, som krigsinvaliderna har.

Med tanke på att allt flera finländare ska bo hemma så länge som möjligt torde det vara en rimlig begäran.