Å ena sidan talar man om hur viktigt det är att få med nya kandidater och hur svår kandidatrekryteringen är.

Å andra sidan väljer partiaktiva i flera kommuner nu att försöka hemlighålla vem som redan gett sitt samtycke till kandidatur, vilket minskar intresset för kommunalvalet.

– Vi ger ut namnen när hela paketet är klart, lyder ett svar.

– Vilken nytta har vi av att ge ut namnen, låter en annan.

Att hålla inne med namnen underlättar inte nomineringen. Det förhåller sig rimligtvis tvärtom. I något enskilt fall kan det handla om att man inte ännu har kandidatförsäkran undertecknad, men det är något som borde åtgärdas snabbt.

Det är ju inte hållbart att bygga en lista på ”kanske-namn” som i sista minuten kan förvandlas till nej. Kandidatlistorna ska ju vara inlämnade allra senast den 28 februari och därför behövs framförhållning och deadline.

Ett personligt beslut om kandidatur underlättas av att man vet vilka andra som är med i leken, i synnerhet bland de personer som man kanske inte tillfrågat, men som kan ha ett intresse av att bidra till kommunalpolitiken. Då blir det lättare att få med nya fräscha krafter. Kanske någons intresse väcks av att man ser att den egna kommundelen har svag representation, eller att någon med samma, eller helt motsatt, åsikt ställer upp.

I själva verket gynnar hemlighetsmakeriet de sittande fullmäktigeledamöterna, de som varit med länge i politiken och redan har en plattform som ger synlighet.

De har redan tidigt tillfrågats om sitt intresse för kandidatur. Sydin och andra tidningar har gjort rundringningar och listat vem som ska hoppa av och vem som vill fortsätta i fullmäktige, och när uppdateringar görs serveras samma gamla namn.

I något fall kan det rentav vara så illa att man vill mota konkurrens eller vill ha ”utfyllnadskandidater”. Det är ändå kortsiktigt tänkt, eftersom det är genom tillräcklig bredd och mängd på kandidatlistorna som man når valframgång Det kommer att finnas många viktiga frågor som kommer att avgöras av fullmäktiges nya sammansättning.

Det ligger i nykomlingarnas intresse att presenteras, nya namn väcker intresse, diskussion och politisk aktivitet. Inget hindrar enskilda kandidater att berätta om sin kandidatur, de behöver inte valchefen som förmyndare. Många väntar att nomineringsgruppen ska lansera dem, men ju senare det sker, desto kortare tid att närma sig väljarna.

Det finns undantag. Kristdemokraterna i Närpes-Kristinestad nominerade sina första kandidater i tidigt skede och informerade föredömligt aktivt om vilka de är. KD signalerade att det inte är något hemligt eller suspekt med att ställa upp i ett val. Vi behöver människor som är beredda att offra av sin fritid för att ta ansvar för de gemensamma angelägenheterna.

I torsdagens SÖ presenterade vi redan klara kandidater i Närpes. Men när SÖ gjorde motsvarande genomgång i Kristinestad, Korsnäs och Kaskö gick det trögare – och mest hemligt är det i Korsnäs.

I kommuner med många partier, där det kan vara kniven på strupen om mandaten eller tävlan om samma personer, kan det hända att man försöker hemlighålla för konkurrenter. Det argumentet håller i varje fall inte för SFP i Korsnäs, med 20 av 21 mandat, som vägrar ge ut namn på redan klara kandidater. Är orsaken ängslan eller tradition av slutenhet?